Egenkärlek

Urgh... Trött och seg, men ganska glad. Städningen idag gick oväntat fort. Så nu är jag fri att göra andra saker, som att ligga på soffan och känna mig slö. Good times.

Festen igår var lyckad, trots den påtagliga bristen på folk... Jag tror vi var 10 personer totalt. Men det var kul som sagt, folk var på glatt humör. Det brukar ju vara det bästa receptet på en lyckad fest trots allt.
Jag hintade ju igår att jag skulle lägga upp den bästa bilden från kvällen, och jag tänker stå vid mitt ord. Valet av bild var inte enkelt, det fanns riktigt många mongobilder som egentligen förtjänar att publiceras, men det blev till sist en bild som jag tycker sammanfattar stämningen. Razz symboliserar vemod, glädje och positivt tänkande:


Man kan dessutom se den väldigt gröna väggen i bakgrunden, jag gillar det.

Det verkar bli en riktigt fin dag idag också. Solen skiner väldigt starkt och utanför går det omkring människor med barnvagnar och en kille med ett fönster under armen. Udda, men okej.

Nu är det hög tid att äta frukost, hoppas att det blir lika gott som jag tänker mig att det kommer bli. Verkligheten kanske till och med överträffar drömmen, vi får se.

"Det är danskar i affären..."

Våren är här! Åtminstone för en stund, men jag är beredd att ta ut segern i förskott. Idag när jag vandrade hem från skolan var solen riktigt värmande, fåglarna sjöng och allt var allmänt bra. Sådant blir man glad av.
Jag har börjat ladda inför kvällen nu genom att slappa så mycket som möjligt. Jag är fortfarande lite ur fas med verkligheten på grund av de tidiga uppstigningar som jag tvingats till de senaste dagarna. Jag behöver lite återhämtning om jag ska klara mig igenom natten.

På tal om ikväll så tror jag att dagens drink är Vodka & Brämhults Hallondryck. Vi får se hur det går för den och om den kan mäta sig med tidigare storheter som China Martini & Tonic, Gin & Tonic eller helt enkelt bara tonic. Kanske ska blanda i lite tonic också....

Statistikkursen verkar bli en promenad i parken, allt pekar på det hittills åtminstone. Erfarenheten säger mig dock att jag när som helst kommer vakna med den utbildningsmässiga motsvarigheten till ett hästhuvud i sängen.

Jag har planer på att ta många kort ikväll, alternativt låta någon annan ta många kort. Imorgon kommer jag sedan välja ut kvällens bästa bild och publicera den här tillsammans med en förklaring om det krävs. Om jag däremot inte lyckas ta några bra bilder kommer jag låtsas som att detta aldrig skrivits.

Nä, nu måste jag njuta av dagen. Det är ju trots allt ett underskott på sådana här dagar.

Tripp, Trapp, Trull och deras mindre kände bror Truls hälsar dig välkommen till ditt nya liv. Gör det mesta av det.

Produktiviteten har idag varit väldigt varierande. Den tid som spenderades i skolan kändes inte speciellt nödvändig och framför allt väldigt tråkig. När jag sedan kom hem var jag otroligt trött så därför var jag väldigt inaktiv i några timmar. För några timmar sedan var jag ute och sprang också, det var nog vettigt.

Så, då var det avklarat. Något som är betydligt mer intressant att behandla är glädje i allmänhet. Ibland kan man bara känna att man trivs med livet, och ibland är det precis tvärtom. Idag har jag känt mig lite avig, som att jag inte riktigt passat in i de sammanhang som jag figurerat. Det är självklart helt felaktigt, jag är nog precis på rätt plats. Men känslor kan vara svåra att få bukt med.

Ibland undrar jag hur mycket av min person som egentligen består av undermedvetna processer vilka styr hur jag agerar. Jag vill ju gärna se mig som en fritt agerande individ som styrs av mina rationella tankar men skrämmande ofta verkar inte det vara fallet. Det är något att grubbla över det. Vad är det som konstituerar mitt jag?

Men hur mycket man än grubblar så rullar tiden på, ständigt vidare mot den suddiga horisonten. Och bortom denna horisont har vi regnbågens början/slut tillsammans med en liten lustig grönklädd gubbe som sitter på sin gryta med guld. Jag ser fram emot att golva honom, sno guldet och leva lycklig. Hur svårt kan det vara att golva en pyssling?

Dansa dig genom livet och du kommer definitivt sluta som ett vackert lik!

Tidig morgon... okristligt tidigt. Tröttheten har inte slagit till än men jag känner att den finns där i bakhuvudet. Det är svårt att se positivt på saker och ting när det enda som finns i nyhetsväg på tv är en repris av gårdagens värmlandsnytt. Jag är verkligen inte intresserad.

Det ser ut att regna också, härligt. Den här dagen kan bara bli bättre. Seri-jävla-öst.

Jag tänker inte ens skriva någon avskedsfras.

Festen är i påsen, så att säga. Idag efter skolan gästade jag systembolaget och inhandlade diverse substanser som kan vara till hjälp vid fredagens fest. Jag har varit på gott humör hela veckan på grund av den där festen, den kan bli hur bra som helst. Antalet personer som kommer är väl ännu olkart men jag tror att vi blir minst 10 personer. Allt över det är en ren bonus.

Dessutom blir det sittning nästa vecka, det kan också bli ball.Sittningen arrangeras av vår programförening, ACE, som jag tydligen också fått en post i. Denna utnämning har skett under högst suspekta omständigheter, jag trodde att man var tvungen att söka poster i ACE... tydligen inte. Numera är jag iaf "Resekoordinator", populärt kallad av mig själv för "Reiseleiter". Min funktion är att jag ska försöka styra upp någon slags resa för oss i styrelsen, så från och med nu är det brainstorming som gäller. Min nödlösning är att sätta alla på en buss till Norrköping och försvinna själv med pengarna. Kanske till en söderhavsö, det återstår att se.

Det är spännande med männikskor som man inte hör av så ofta, de har ju faktiskt saker för sig även när man inte vet om det. Facebook har ju fått detta att nästan försvinna, men fortfarande finns det människor som tydligen väljer att inte berätta om allt de gör för hela världen. Jag kan hursomhelst tycka att det är uppfriskande att få lite uppdateringar ibland.

Det värsta med att plugga är att jag läser otroligt mycket mindre när jag har en mängd kurslitteratur att plöja igenom. Jag skulle vilja ha ork att läsa massor av böcker, det är trots allt något jag uppskattar väldigt mycket. Men något ska man ju ha att göra på ålderns höst antar jag, det är ju bara 2683 dagar kvar.

Jag brukar försöka lägga in lite visdomsord i min blogg, men idag har jag ont om inspiration och väljer att istället bara ta ett stycke text direkt ur den förträffliga boken Vad varje svensk bör veta:

"Titus, romersk kejsare (79-81 e.Kr.). Han är mest känd för att - innan han blev kejsare - ha kuvat judarna och förstört Jerusalem. Till minne av denna seger uppfördes Titusbågen i Rom, en av de bäst bevarade antika triumfbågarna."

Ballt att vara känd för att kuva judarna...

Omnipotent, javisst!

Hej! Är inte det ett konstigt sätt att börja ett blogginlägg? Jag borde verkligen jobba på min konstighet. Tydligen borde jag även jobba med min gubbighet, det fick jag reda på igår.

Igår ja, det var en trevlig dag. Först var jag hos tandläkaren, och inte vilken tandläkare som helst utan min tandläkare. Lätt bästa tandläkaren någonsin. Det hela lämnade mig med insikten att mina tänder var ganska friska, min tandborstningsteknik var bristfällig samt att det är dyrt att ha världens bästa tandläkare. Lite bittert, men det är trots allt värt.

Dagen fortsatte dessutom i samma anda då jag efter besöket gick och mötte en viss Manda, åt mat och drack cider. Sen gick vi på en kombinerad inflyttningsfest/tillfälle att äta semlor. Jag åt dock bara två, men det är ju trots allt gott. Det var en väldigt trevlig tillställning, till sist hamnade vi i köket där vi bedrev tiden i några timmar med att skratta i stort sett oavbrutet. En intressant förkortning vi kom på var HHJJ, står för Hå hå ja ja. Tar ungefär lika lång tid att säga men låter som att en gubbe försöker vara lite ungdomlig. Man kan helt klart spendera tisdagar på sämre vis. Fixade dessutom en extra deltagare till fredagens fest, antalet växer sakta men ostadigt.

Jag vill även ta tillfället i akt och slå ett slag för morgonfrisyren (läs mongofrisyren). Denna hårform är sjukt underskattad. Dagens morgonfrisyr är tillägnad alla barn där ute. Med "barn där ute" menar jag självklart de små saker i gröna fluorescerande västar som springer omkring på lekplatsen utanför och täcker alla byggnationer med ett lager av livsglädje. Om de bara kunde hålla tyst hade bilden varit riktig idyllisk.

Sjukt bitter på tentan. VArför var de tvungna att göra den så svår? Eller den kanske inte var så svår, det var bara jag som var dåligt förberedd. Om man jämför den med typtentorna som vi har haft tillgång till så tycker jag nog dock att den kan liknas vid en välriktad mental käftsmäll.

Men vem vet, det kanske går fantastiskt men sannolikheten för detta är något mindre än vad jag hoppats på.

Idag börjar vi en ny kurs, en fortsättningskurs i statistik. Kan bli hur segt som helst. Tyvärr missar jag introduktionslektionen på grund av ett tandläkarbesök men eftersom min tandläkare är så trevlig så kan jag leva med det. Det är nästan ett rent nöje att gå dit och betänk då att den enda gången jag har varit där var för att dra ut en visdomstand.

Jag har funderat en del på vilken historisk person som har det häftigaste namnet. Jag kom fram till att det var Xerxes, tätt följd av Barabas. Om ni är av en annan åsikt: skaffa en blogg.

Dagens filosofiska begrepp: Numinös (av lat, numen, gudomlig vilja, makt), Ottos bet. på det heliga, rensat från dess etiska och rationella moment. Det n. är genomsyrat av en tvetydighet, då det på samma gång skrämmer och attraherar människor.

Detta begrepp passar otroligt bra in på det som jag vill skapa genom vår sekt: En helig institution utan moraliska betänkligheter och rationalitet. Fantastiskt, eller hur?

Hoppas semlorna smakar

In the effort to reach a broader audience (or in a moment of temporary insanity) I will now attempt to write in English. This is bound to be boring since my wittiness mainly consists of linguistic distortion which is much harder to achieve when you’re not writing in your mother tongue.

 

Nä, det får nog vara. Slagkraftigheten försvinner i och med att man faktiskt måste reflektera över vad man skriver. Engelska må vara ett rikare språk, men får jag välja så blir det svenskan vilken dag som helst.

 

Dagens tenta kan gå hur som helst, vi hoppas på bra frågor.

 

Livet är allt bra långt ändå, ibland känns det nästan oändligt. Till största delen består det av rena rutingrejer såsom att äta, sova eller borsta tänderna. Men vad är det vi lever för egentligen? Själv har jag kommit fram till att det är just livet självt som gör livet värt att leva. Alternativet är trots allt inte så lockande. Hur kass livet än kan kännas ibland så är det faktiskt det enda vi har att tillgå. Detta har dock inte tillfört att jag njuter av varje minut, men varför ska man göra det? Den rena känsloverksamheten hos mig gör livet intressant och lärorikt. Och jag gillar ju utveckling.

 

Det kan vara viktigt att notera att dessa funderingar trots allt är uttänkta av en relativt ung människa och kanske inte bär på några djupare insikter om livets beskaffenhet. Jag kan ju trots allt bara tala om det jag upplevt hittills, men jag ser fram emot resten av livet. 

 

Nu ska jag ställa om till tenta-mode vilket innebär att jag ska tömma huvudet på onödiga saker och massera min handled lite så att jag inte får skrivkramp.

 

Jag vill avsluta med ett citat ur Aristoteles skrift Nikomachiska etiken:

"När det gäller njutning och olust - ehuru inte alltid, och mindre beträffande olust - är besinningen mitten och tygellösheten ett övermått. Det finns inte många som försummar njutningar. Därför har de inte heller råkat få något namn; men låt oss kalla dem "okänsliga"."

 

Försumma inte njutningarna!

Denna helgen har växt på mig. Lugnet har varit nästan påtagligt vilket kanske inte är standard i tentatider. Lite segt att jag inte gick på Beachgasquen, men det kommer väl en ny chans nästa år.

Igår kväll såg jag den bästa filmen jag sett på länge. Filmen var Godzilla vs. King Ghidorah. Den var riktigt sjuk, dialogen var krystad och begreppen orsak och verkan verkar inte ha diskuterats under produktionen. Men jag gillade det.
En av de bästa sekvenserna var när huvudkaraktärerna reser tillbaka i tiden till 1944 för att förflytta (genom teleportation) den dinosaurie som senare blir Godzilla. Där får de bevittna när denna dinosaurie blir beskjuten av amerikanska armén och en av de amerikanska soldaterna fäller den fantastiska kommentaren "Take that you dinosaur!" Helt omotiverat, och ingen verkar reagera nämnvärt på att det faktiskt står en extremt ful urtida varelseoch skriker åt dem. Godzilla kan faktiskt vara det fulaste monstret någonsin.
I filmer som innehåller tidsresor finns det alltid en risk att logiken blir bristande, och det blir den definitivt i denna film. Jag skall inte berätta för mycket om den eftersom jag tycker att alla borde se den, men jag kan säga att jag sällan har skrattat så mycket åt en film som trots allt gör ett försök att vara seriös.

Nu har jag bara två Godzillafilmer kvar i min box som jag inte har sett. Ser väldigt mycket fram emot både Godzilla vs. Mothra och Godzilla vs Destoroyah. Det rör sig faktiskt om oförtjänt okända filmer. Godzilla, eller Godjira som är det japanska namnet, har figurerat i extremt många filmer sedan orginalet från 1954. Man kan dock argumentera för att dess bästa scenframträdande görs i denna tecknade kortfilm från 1969 som för övrigt blev framröstad 1994 som nummer 38 på listan över de 50 bästa tecknade filmerna genom tiderna.

Men nu är det fokus på internationell handelsteori. Imorgon är den stora dagen.

När vi ändå är igång kan vi lika gärna förstöra resten av Fenicien. Vem är med mig?

Vi har bara en kandidat till dagens man. Hans skarpsinne är ofantligt. Hans sinne för detaljer är oöverträffat. Han klär sig oklanderligt. Hans väska är väldigt röd. Självfallet talar vi om Filip.
Detta till synes obefogade (och lätt homoerotiska) orerande har faktiskt en orsak. Filip gav mig inför dagens omtenta ett tips, nämligen att ta en titt på marknadsdomstolens hemsida och läsa igenom de senaste domsluten. Tydligen hade han gjort det inför den ordinarie tentan och mycket riktigt hade en av frågorna varit baserad på ett av de senaste fallen. Inför denna tenta satte jag mig därför ner och läste grundligt igenom några fall. Tentan i marknadsrätt bestod av en fråga, 8 poäng, som var i stort sett helt och hållet baserad på ett av de senaste fallen. Score!
Så tack Filip, du gjorde min dag. Vilken kille.
Dagens andra tenta, den i organisation, gick även den rätt bra. Dock var det en fråga som jag inte hade koll på alls, men en och en halv sida meningslöst dravel hoppas jag räcker till ett poäng eller två. Sådant är ödet: Man kan inte veta allt.

Jag har märkt att jag har börjat tänka i bloggform. Det är ganska udda, lite störande men mest mysigt. Det är ungefär som när man spelat för mycket tetris och inte kan sluta tänka på tetris. Detta fenomen är även känt som Tetris-effekten. Hursomhelst, jag tror inte att jag är i farozonen än men om jag börjar prata i bloggform kan väl någon säga till?

Efter tentan idag gick jag hem till mina föräldrar och städade mitt akvarium. Sköldpaddorna uppskattade min uppmärksamhet och tackade mig genom att försöka bita mig. Tur att de är så söta, det förlåter det mesta. När jag var klar med rengöringen fick jag kaffe och bullar så det var lätt värt. Mamma ser varje besök jag gör där som ett tillfälle att rensa skåpen, vilket absolut är uppskattat. Jag fick dessutom med mig tre påsar hawaiianskt kaffe hem med de fascinerande smakerna "Coconut Rum Latte", "Chocolate Raspberry Jingle" och "Kona Classic". Tydligen var det något slags jultema på kaffet som tillverkas av företaget Hawaiian Isles Kona Coffee Co. Om någon är sugen på en kaffeupplevelse utöver det vanliga är det bara att titta förbi. Under fikan hade jag och min ömma moder också ett väldigt intressant samtal som behandlade så skilda saker som Afrikas ekonomiska förutsättningar och knäleder.

Nu är det dags att ladda om, på måndag är det allvar igen. Dock ser jag faktiskt fram emot den tentan, jag har en bra magkänsla (utan vare sig Proviva eller Actimel... go figure). Eftersom tentan handlar om internationell ekonomi så tänkte jag skriva ett blogginlägg på engelska någon dag snart. Håll utkik efter det, det kan bli hur bra som helst.

Måste säga att jag fortfarande gillar snön, den är svår att tröttna på.

Let it snow!

Denna dagen har varit lång. Den har till största delen utspelat sig i min soffa, men jag har även hunnit med en kort tur till affären då jag även roade mig några sekunder med att kasta en snöboll. Lätt värt.

En annan rolig grej är de georgiska vinnarna av deras motsvarighet till Melodifestivalen. Refrängen i deras låt kan tolkas som att de säger: "We don't want Putin." Sjukt bra, men kanske inte helt rätt forum. Kan bli lite stelt när de ska framföra låten i Moskva... Eller så blir det succe, det är ju trots allt en trevlig discodänga. Georgien är ju vida känt för sina många bidrag till discon. Kan det vara så att de tror att det är modernt? Tragiskt.
Artisterna förnekar ju självklart att det skulle vara så att de är rysslandskritiska eftersom det är förbjudet med politiska budskap i låttexterna... Trovärdigheten i detta uttalande är dock att likställa med ett nyårslöfte från Linda Rosing där hon lovar att hon skall sluta vara så förbannat mediakåt.

Jag hoppas verkligen det går vägen imorgon, men samtidigt har jag alltid väldigt svårt att känna något alls när tentor närmar sig. En lätt apatisk sinnestämning sköljer över mig när jag inser att det finns inget jag kan göra eller läsa som kommer att förändra utgången avsevärt. Men apati är ett bra substitut till oro.

Såg "På spåret" förut. De var duktiga idag, speciellt de som tog hem trofén. Jag hade inte vunnit. Tragiskt att Oldsberg ska sluta, men jag gillade hans avslutande fras.

Så har ännu en fredag passerat in i historieböckerna. Fredagen den 20 februari 2009. Hände det något spännande? Kommer vi minnas denna dag? Jag kommer nog inte göra det. Hoppas att du som läser detta har haft en bättre dag och att den bjöd på något som du kan berika ditt minne med. Man vill ju inte att livet skall vara en evig transportsträcka trots allt.

Jag är glad att jag inte började blogga för länge sedan, vad hade jag för vettigt att säga då? Inte för att jag tror att det jag skriver nu är speciellt vettigt, men jag är åtminstone medveten om det.

Som min polare Hegel en gång skrev:
"Med självmedvetenheten har vi alltså nu trätt in i sanningens eget rike."

Först måste jag bara inleda med att säga att snön har en väldigt positiv effekt på mig. Istället för att bara sitta och vara bitter kan man titta ut och bli lite glad istället. Väldigt olikt mig, men se det som en perspektivväxling.
Vaknade imorse med den sjukaste morgonfrisyren (läs mongofrisyren) på länge. Ibland önskar man att man bara kunde doppa huvudet i något  och föreviga sig själv i form av en byst eller nått. Bysten kan man sedan ha att skratta åt när man har en dålig hårdag.

Frisyrer är dock ganska lätta att råda bot på, in i duschen en kvart så är du som en ny människa. Lika lätt är det inte att förändra en grundläggande brist på kunskap. Jag borde verkligen ta tag i den där hemska lilla boken och lära mig allt vad Argyris och Schön har att säga. Mintzberg känner jag mig rätt säker på. Sen har vi ju också den där marknadsföringslagstiftningen... den är ju relativt enkel, men det ska bara göras och det börjar bli ont om tid. Damn you all!

Började dagen med att läsa Ulles blogg, det var uppfriskande. Från total bitterhet till relativ nöjdhet. Ombytlighet är en dygd.

Denna helgen kommer inte bli fantastisk, dels kommer jag vara ensam hela helgen för att jag borde plugga och dels kommer jag vara ensam för att Linnéa bor hos en kompis. Total ensamhet helt enkelt. Om jag känner mig själv rätt så kommer jag ändå inte plugga speciellt mycket.

Löjligt fina snöflingor just nu, de är få men stora. Känns väldigt idylliskt. Jag hade en tanke förut på att ge mig ut i snön lite, men det får nog vänta. Först måste jag plugga lite, sen duscha, sen diska och till sist gå och handla. Jag kanske kan kombinera snölekandet med handlandet... ja, det låter effektivt.

Sekten går stadigt framåt för övrigt, när som helst nu kommer vi ha ett utkast till det som om några hundra år kommer att ses som 2000-talets kanske viktigaste skrift. Högmod går före succé.

Live well and prosper

Jag skulle vilja göra ett tillägg vad gäller perspektivväxling. Har ni något att säga till om? Absolut, men jag gör i slutändan precis som jag vill ändå.

Det kan nog vara svårt att byta perspektiv bara sådär. Rent historiskt sett har ju människorna i allmänhet varit ganska sega på att förändra sig. En hel del paradigmskiften har mänskligheten fått genomgå, men alla är inte så snabba på att ta till sig förändringarna. Själv har jag alltid sett mig själv som ganska benägen att förändra mig själv men jag är inte helt säker på att det är fallet. Ibland kan jag tycka att jag fastnar i ett tänk som inte är helt optimalt och det konstiga är att jag även är väldigt medveten om detta.
Nuförtiden har vi vant oss vid att vetenskapen kan ge svar på det mesta och när de väl får fram någon banbrytande innovation blir vi sällan mer än måttligt förundrade. Har världen blivit alltför alldaglig?

Idag sitter jag och pluggar. Lite gamla tentor har passerat näthinnorna och förhoppningsvis fastnat någonstans, möjligtvis inne i min gråa lilla klump, populärt kallad "Leif". Medan jag skriver detta (under en lunchpaus) tittar jag även på riksdagens frågestund på SVT2 och blir smått överraskad. Står Maud Olofsson och tuggar tuggummi? Jag är inte säker på att det är så, men om det skulle vara så.... så är det ju ganska roligt. Haha, hon står faktiskt och tuggar tuggummi! Lagom seriöst.
Hursomhelst, plugg var det... Jag tror att jag nog kan klara tentan i internationell handel och utvecklingsekonomi men omtentan i organisation och marknadsföringslagstiftningen känns fortfarande sisådär. Men det kan nog funka, jag går dit på lördag och gör mitt bästa.
För övrigt så tuggar inte Beatrice Ask tuggummi men däremot ser hon ut lite som ett troll i sin outfit. Typiskt dålig matchning. När man ska vara med på tv borde man alltid köra på ett säkert kort. Turkost kanske?

Nu skall jag slänga mig in i tillväxtmodellernas förlovade värld.

See you in hell!
Vi ses i helvetet? Försvenskning kan ta död på det bästa uttryck.

Dagen har varit sjukt vettig. Jag har kommit till en hel del insikter vad gäller tentan som kommer på måndag, om jag skulle göra den idag skulle jag säkert få godkänt. Hoppas jag inte glömmer så mycket tills på måndag. Vad gäller tentan på lördag är den fortfarande ett stort frågetecken, men det löser sig.

På ett kulinariskt plan har dagen också varit en succé. Lunchen bjöd på fetaostsmakande nötfärsbiffar med pasta och medelhavssallad. Vem kunde tro att något sådant kunde tillagas i Casa de Razz (hämtmatens högborg)? Nåja, hursomhelst är jag nöjd.

Igårkväll var jag väldigt produktiv med sektskapandet (Grismongot drog också ett strå eller två förstås) och det är ju trevligt. Ju mer jag skriver om den, desto bättre blir den. Jag har märkt att jag mycket hellre funderar över sekten än över tentor. Konstigt konstigt. Det har dock visat sig svårt att hitta på ett namn till sekten... Ett namn måste vara slagkraftigt och gärna beskrivande. Alla de stora sekterna har bombastiska namn. Jag tror att det är en stor del i deras framgång, varför skulle folk annars gå med? Det är ju knappast för att man får ha så häftiga klänningar under mötena.

Viktigt! Perspektivväxling är extremt viktigt när man som chef skall bemöta olika situationer. Det som är en bra handlingsplan vid ett tillfälle kan vara direkt olämpligt vid ett annat. Man måste ju gilla exakta vetenskaper.

Vad är bäst att ha grönt? Händer, fötter, ögonbryn eller överarmar? Tacksam för svar.

Vetskapen om att det är en hel del minusgrader ute gör att jag känner mig smått omotiverad att gå ut. Tyvärr är jag illa tvungen. Idag blir det nog mössa.

Mycket snack om Saab idag på nyheterna, när ska folk inse att bilar är extremt 1900-tal? Det är ju inte direkt så att folk fortfarande går omkring med sina walkmans och lyssnar på Milli Vanilli. Seriöst, skaffa en Segway.

Arbetet med sekten går framåt. Snart kommer ni säkert se diverse konstiga ljusfenomen på himlen vilka domedagsprofeterna tolkar som att jordens undergång är nära. Men du kan vara lugn, det är bara atmosfären som hälsar oss välkomna, precis som resten av världen kommer att göra. Förr eller senare. Det verkar bli en sjukt bra sekt, den sammanbinder allt det som är bra i världen på ett snyggt sätt. Design är A och O när man skall påverka människor på ett grundläggande plan.

Nu är det snart dags att göra som Nationalteatern påbjuder och bege mig ut i kylan. Dock tror jag inte att jag stinker öl, men det ordnar sig nog.

Substituera mera!

Idag har det inte hänt något sjukt spännande, men det var trevligt att träffa klasskompisarna igen. Dessutom fick jag vara bisittare vid ett möte med vår programförening. Spännande insikter där.
En positiv grej är att jag känner mig lite lugnare inför tentan idag efter att ha gått igenom en del övningar med Razz. Livet är bra lustigt på det viset, ibland är allt som krävs lite hårt arbete för att stilla nerverna.

För att detta inlägg skall vara helt innehållsmässigt dött så kan jag så ett frö av intresse hos er. Det är nämligen så att jag och en god vän startat en sekt, en sekt utan motstycke i modern tid. Eftersom det just är en sekt kan jag inte berätta så mycket om den, men det är definitivt bra skit. Alla detaljer är inte helt klara än, men jag misstänker att det är en process som måste ta den tid den behöver. Men det kommer bli stort, större än Gud till och med.

Religiositet schmeligiositet

Att skriva får mig att bearbeta sådant som hänt, även om jag inte skriver om en specifik situation. Oftast när jag skriver tvingas jag att tänka och tankeverksamheten ger upphov till det ni sedan får möjlighet att läsa.
Ibland kan jag slås av en känsla av förundran inför världens storslagenhet. Denna förundran grundar sig i att jag har svårt att greppa alla de små detaljer som utgör helheten, och hur denna helhet faktiskt ser ut. För en person som söker förståelse är sådana tankebanor ganska fruktlösa.
Egentligen borde jag sitta och öva mig på att räkna ut olika länders benägenhet att handla med varandra men istället finner jag mig själv blickandes ut över den ganska torftiga utsikt som utgör området utanför mitt vardagsrum. Nära ligger en tom lekplats, en symbol över vardagens brist på lekfullhet. Bortom lekplatsen ligger skogen med sina kala träd som liksom låter sina grenar sorgset hänga ned mot en mark de aldrig kommer nå. Ovan allt detta breder en monoton grå himmel ut sig, ett perfekt omslagspapper till detta dystra paket.
Trots detta melankoliska sinnelag som jag förmedlar tror jag ändå att de kommande veckorna kan bli intressanta. Förutsatt att jag faktiskt lyckas plugga effektivt och att "sista minuten"-insikterna är på min sida.
En fågel flög nyss förbi, den besvärade sig inte ens med att stanna till i mitt dystopiska blickfång, den valde att flyga vidare mot vackrare scenerier. Jag kan inte klandra den, det hade jag nog också gjort. Ikaros hade en poäng, även om hans utförande var under all kritik.

Vid sjöns strand satte jag mig ner, och begrundade livet. Jag fann att det var gott.
Ännu ingen framgång gällande Karthago dock...

Livet är lite som ett rep. Det har en tydlig början och slut, förutom om man har någon religiös böjelse där repet kanske är sammanfogat i ändarna men jag tycker vi bortser från det. Repet kan även ha små knutar på vägen som kan vara trassliga att knyta upp. Ibland känns det även som att repet binder fast ens person vid något och för att ta sig loss måste man på något sätt bryta med det gamla repet och kanske byta upp sig mot ett nytt, bättre rep.
Man kan fundera varför denna utläggning om rep har letat sig in här i bloggen, och jag tror att det är så att när vi gör nya saker får vi nya perspektiv på vårt gamla liv. Förändringar är dock oftast inte lika snabba som insikter men jag hoppas att allt jag tar mig för gör mig till en bättre människa.
Den ständiga förändringen som hela tiden genomsyrar samhället från individnivå och uppåt kan te sig lite skrämmande om man gillar trygghet och säkerhet. Tyvärr tror jag att förändringen är lika livsviktig som den kan vara skadlig. Jag kan bara hoppas att min egen personliga förändringen är till det bättre.
De senaste åren har jag faktiskt genomgått en hel del sådana förändringar. Från att ha varit en person fylld av ångest och oro har jag funnit ett inre lugn som fått mig att njuta mer av livet. Äntligen har jag funnit ett riktigt bra rep helt enkelt.

Byt upp dig!

En vecka på ett berg i februari, hur kul kan det bli? Fantastiskt tydligen. Skidåkingen i Ponte di Legno har varit riktigt bra, tydligen har de inte haft så mycket snö på evigheter samtidigt som solen sken så gott som hela tiden. Men skidåkningen kommer ju trots allt i andra hand när man reser tillsammans med ett gäng riktiga mongon.
Mycken glädje har spridits, dels i samband med alkohol och dels genom interaktioner med allmänt roligt folk. Nya bekantskaper har gjorts, och gamla har befästs.
Temat för årets skidvecka har varit solning vilket har lämnat spår på näsor, kinder, hakor och grisar. Trots detta tycker jag att vi lämnar Italien bakom oss utan att vi missat något viktigt. När vi ändå fortfarande är inne på positiva saker så kan vi ju gratulera familjen K som än en gång dominerar hockeyspelsturneringen trots övertygande insatser från andra familjer. Denna årliga turnering har en förmåga att sålla den riktiga talangen från människor som bara talar stort och brett om sin egen fantastiska person. Ja, du vet vem du är!

Nog om detta, nu övergår vi till att behandla det riktigt roliga, alltså bitterheten. Det började på onsdagen då en viss guide, talanglös som få, lurar ut oss på en resa till Madonna di Campiglio och den berömda Stenmarks-backen. Resan hade från början vissa barnsjukdomar då det krävdes tre bussbyten bara för att ta sig till rätt system, sedan hade guiden bara en vag uppfattning om hur vi egentligen skulle ta oss vidare. Som tur är så består vårt resesällskap av ett gäng inte så tafatta män med ett kollektivt lokalsinne som den bästa sherpa så till sist befann vi oss vid den omtalade backen. Problemet var bara att när vi väl når toppen av den så är den avstängd. Barnsjukdomen hade utvecklats till kronisk bronkit och antiklimaxet var totalt. Vi begav oss hemåt igen efter en dags stressande med ett stort mått av sarkasm och väl dold bitterhet i bakfickan.
En annan ljuspunkt på resan var sista skiddagen då vi efter att ha avnjutit lunch, varm choklad och sol på en restaurang under ett antal timmar finner att ett så kallat "fucking jävla Bockstens-mongo" har stulit mina stavar, och lämnat ett par stumpar i gengäld som bara skulle kunna kallats stavar av deras egen mor. Som den förstående människa jag är tar jag med mig stumparna, åker hem och lämnar dem symboliskt i sista branten nästan utan några svordomar alls.
Tycker ni att detta räcker? Självklart så skall denna historien ha sin beskärda del av den berömda italienska byråkratin. När vi imorse, sisådär klockan 5, gick upp, åt vår frukost och satte oss på en buss mot flygplatsen i Verona var vi relativt trötta och rätt sugna på att komma hem. När vi når flygplatsen möts vi om beskedet att flyget är något försenat, bara 45 minuter eller så till klockan 11 och det får man väl räkna med. När tiden väl är inne och vi stiger in på bussen som skall föra oss ut till planet så blir vi först stående på bussen cirka 30 minuter innan den kör ut, stannar till och kör in igen. Vi blir än en gång inslussade i vänthallen där vi blir informerade om att planet är försenat på grund av "operational issues". Luddigt kanske ni tycker, och det är helt rätt. Estimated time of departure fortsatte att stundtals öka halvtimmavis tills högtalarsystemet runt klockan 13 säger att de faktiskt inte vet när planet kan tänkas lyfta. Strax efter detta, kanske runt halv 14, blir vi till sist inslussade i bussen ånyo, utkörda till planet och denna gången får vi faktiskt gå på. På planet berättar en lätt trött kapten att hela förseningen beror på att det italienska luftfartsverket har utsatt planet för en oplanerad kontroll och vid denna kontroll har de funnit att en skruv, som enligt kaptenen "inte påverkar vår flygning överhuvudtaget", saknas. Denna skruv måste alltså ersättas, men detta måste självklart utföras av utbildade tekniker. Problemet är bara att de italienska teknikerna som finns på plats inte är godkända enligt svenska regler. Ett papper med en autentisering måste därför färdas från Sverige till Verona vilket tydligen tar flera timmar med modern teknik. Seri-jävla-öst.

Där har vi ett utdrag från min vecka i Italien, anledningen till att bitterheten har fått ta överhanden är att jag tror att underhållningsvärdet i denna är större än om jag skulle berätta om hur sjukt bra jag haft det. För jag har trots allt haft det sjukt bra.

Mongo for life

Ett litet tillägg. Eftersom jag i det tidigare ondgjorde mig över tyskarnas köteknik så vill jag ta det steget längre och föra in detta i ett vidare perspektiv. Jag är, och har varit under en ganska lång tid, gudsförnekare, ateist och förvisso stundtals agnostiker men detta grundar sig på att jag har funderat en hel del på Guds existens.

När jag nu har funderat över tyskarnas potentiella ondska så tänkte jag sammanfoga detta med ett klassiskt filosofiskt argument som brukar kallas "ondskans problem" eller "Epikuros paradox". Jag har gjort en liten förändring i det, se om ni kan hitta vad det är!

1. Om Gud existerar så är Gud allsmäktig, allvetande och allgod.
2. Om Gud är allsmäktig så har Gud makt att eliminera allt ont.
3. Om Gud är allvetande så måste Gud veta att ondska existerar.
4. Om Gud är god så vill Gud eliminera det onda.
5. Tyskar existerar.
6. Alltså existerar inte Gud.

Reflektera mera! (Kampord som förespråkar kunskap, you've gotta love it)

Om någon har missat det kan jag berätta att jag kommer försvinna från svenskt territorium en vecka från och med imorgon. Istället för att gå omkring här hemma i slask och tentaångest tänkte jag åka lite skidor nere på någon slags alptopp. Säkerligen kommer det finnas tillfälle att även fukta strupen med en och annan glüwein, bombardino, fernet branca eller annat smaskigt. Man måste ju gilla spritsemestrar, ett begrepp som bara kan skapas i ett land som Sverige.

En nackdel med alperna är ju tyvärr de tyskar som vanligtvis springer omkring med sina vassa armbågar och en köteknik som bara är fel. Ni kanske tror att detta bara är mina åsikter, men sanningen är att man nog kan argumentera för att tyskarnas uppträdande är fel rent etiskt. Om vi utgår från någon form av utilitarism så ser vi att tyskarnas försök att tränga sig först i kön leder till att de förvisso hamnar först (= de blir glada) men samtidigt blir alla andra i kön förargade. Om vi sedan försöker göra en rimlig bedömning av vad som väger över, glädjen eller ilskan, så kan vi bedömma om handlingen är av godo eller bara ond. Jag tror vi kan komma överens om att det handlar om ren och skär ondska.

Tyskarna har som folkslag fått stå till svars för mycket skit som ett antal individer är ansvariga för, men att det här med deras generella uppförande i liftköer inte tagits upp i EU-domstolen eller någon annan lämplig instans är bara förkastligt.
Det kan finnas andra individer med andra nationella tillhörigheter som också sätter sin egen lycka i främsta rummet, men i grunden är även dessa människor tyskar. Alla har vi en liten tysk inom oss som bara längtar efter att få komma ut.

Ibland behöver ju inte tyskhet vara något dåligt, det kan även vara grunden till en god ordningsförmåga och förmågan att göra riktigt god wienerschnitzel.

Att jag dras med smeknamnet "Tysken" kanske bör ses som att jag framstår som ondskan personifierad, men jag tror snarare att det är en ömhetsbetygelse. Om någon kallar mig "Tysken" och fortfarande umgås med mig så borde jag ju vara rätt trevlig ändå. Alternativt uppskattar de bara ett gott ordningssinne.

Nog om tyskar för tillfället, men jag misstänker att vi kommer få anledning att återkomma till dem i framtiden.
För övrigt är italienarna säkert lika goda sauerkrautsupare de med.

Över och ut

Jag funderade just kring min ålder. Än så länge är jag ung och sorglös men frågan är hur länge jag förblir sådan. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i tanken på att fånga dagen, en viss lathet tillsammans med generell trötthet och oro inför det ovanliga sätter käppar i hjulen.

Som en reaktion till detta har jag lagt till en lustig detalj i sidomenyn här på bloggen, nämligen en nedräknare som visar hur många dagar det är kvar tills jag fyller 30. Det borde göra susen.

För övrigt anser jag att Karthago borde förstöras än en gång. Vad är det de inte fattar?

Bloggar, ständigt dessa bloggar. De ger oss en bild av människor, men bilden är just vad den utger sig för att vara. En avbild.
Likt Platon är jag inte så mycket för avbilder utan önskar mig snarare en inblick i någon slags djupare sanning. Det tragiska är att den där hypotetiska sanningen knappast är tillgänglig.

But I forget myself... Man skall inte starta en blogg med djupsinnighet när man kan och bör ägna sig åt diverse frivoliteter istället.

Angående mitt bloggnamn så tycker jag att det på ett bra sätt sammanfattar min bild av bloggning. Jag har alltid varit en ganska reserverad person när det gäller att delge människor av mina tankar. Varför skulle de ha något större sanningsvärde än någon annans tankar? Jag har alltid varit mer för att lyssna.

Det föll sig naturligt att när jag nu (äntligen?) sökt mig till bloggningen så bör jag även välja ett namn som är lite paradoxalt. En bonus är att det dessutom påminner mig om ett av mina favoritstycken ur en av mina favoritböcker. Good shit.

Skål för en ny början!