Egenkärlek

En helg i Grundsund kan vara lite hursomhelst beroende på vädret men denna helgen var en succé. En sista känsla av sommar innan skolan börjar igen var precis vad jag behövde. Det hela blev bara bättre av att min kusin, hennes man och deras lilla dotter var där. Bebisar är lustiga saker.

Söndagen bjöd även på en kebab vid Stigbergstorget tillsammans med Hanna. Det finns betydligt sämre sätt att spendera en söndagkväll.

På onsdag börjar så höstterminen för min del. Den förhoppningsvis sista hösttermin som jag någonsin skall behöva spendera vid något slags läroverk. Jag försökte köpa kurslitteraturen idag men självklart hade de bara en av tre böcker på skolans bokhandel. Det lär lösa sig på något sätt.

Jag skapade nyss en ny playlist på Spotify, kolla in den om ni har tid över. Det är mycket 80- och 90-tal, mycket känslor och mycket bra grejer i allmänhet.

En sista dag i frihet att ta vara på. En tisdag i Augusti kan vara väldigt mycket, men för min del tror jag att det ska bli en springtur. Det blir nog bra.

Nu har jag då äntligen gått och klippt mig. Jag kan inte riktigt minnas när jag var hos en riktig frisör sist, men det var väldigt länge sedan. Håret ser väl fortfarande ut som det gjort de senaste åren, men det är en väldigt stor skillnad i hur lätt det är att forma. Väldigt värt helt enkelt.

Jag har nått ett läge i min träning när jag börjar märka en ganska stor skillnad i mitt utseende. Jag vet inte hur märkbart det är för andra, men för min egen del är det stor skillnad. Känns bra hur som helst. Jag är nog ungefär på samma fysiska nivå nu som jag var när jag gjorde lumpen, det saknas fortfarande några kilon men jag vill minnas att jag hade något mer fett på kroppen då. Konditionsmässigt har jag nog aldrig varit i bättre form.

Man kan kritisera det något utseendefixerade temat på detta inlägg, men jag vill slå ett slag för den fysiska skönheten som genomsyrar vår vardag. Varför skall man inte göra sig själv så vacker som möjligt, någon gläder det väl alltid. Jag skulle nästan vilja hävda att mänsklig skönhet är betydligt roligare att titta på än konst.

Den senaste tiden har varit kul på något vis, jag kan inte riktigt definera varför men så är det. Jag har suttit med på inskrivningsmässan och skrivit in nya förväntansfulla nollor i kåren. Där inser man att människor är väldigt olika, vissa kommer dit med koll på allt och vissa kommer dit och vet knappt vad de skall läsa (en kille från norrland). Fascinerande helt enkelt.

Mandas Guld-temafest var trevlig, trots att det enda jag hade som var guldigt var min guldlänk som jag fick när jag konfirmerade mig. Men vi kan säga att jag tog den minimalistiska tolkningen. Jag hade dock lite andra kläder på mig, för sedlighetens skull.

Idag var tanken att jag skulle vara lite huslig, och än finns det hopp att det kan bli så, men hittills har jag bara ätit en lång frukost och kollat på Extrem överlevnad med Bear Grylls på Discovery channel. Ett av de sjukare programmen någonsin faktiskt. Igår såg jag ett avsnitt där han skinnade ett självdött får för att skaffa en sovsäck som han sedermera använde som flytanordning när han simmade över en sjö. Den stora behållningen i programmet är förstås när han är i någon djungel någonstans och äter insekter. Eller när han slår ihjäl en djungelorm, bryter av huvudet, hänger den runt nacken och börjar äta den rå medan han fortsätter gå. Manligt.

Hmm.. vad mer. Till helgen kommer min kusin med hennes man och relativt nyfödda dotter (jag har åtminstone inte sett henne än) upp till Göteborg och hämtar upp mig, sen åker vi till Grundsund. Mina föräldrar möter upp oss där senare på kvällen när de kommit hem från Mallorca.

Nästa vecka börjar skolan igen. Skall bli kul på ett sätt, dödligt tråkigt på ett annat.

Ett kärt återseende idag när Rasmus gästade staden. Efter att ha rett ut vad vi egentligen sysslat med den senaste tiden gick vi över till att dricka öl och kolla på Family Guy, precis som vi brukar göra. Senare blev det middag på Rumpan Bar med mer öl. Trevligare kan man inta ha det en tisdagkväll.

Imorgon blir det till att gå upp tidigt för en gång skull och ta sig till skolan för första gången på flera månader. Visserligen skall jag bara skriva in nya studenter i kåren, men det ska trots allt göras.

När man springer så mycket som jag gjort på senaste tiden kan man tycka att jag borde ha mycket tid att tänka på saker och ting. Det är dock inte fallet eftersom jag måste konsentrera mig på att springa så mycket. Det säger en del om min förmåga att multitaska.

Något jag däremot har funderat på är varför vi är så rädda för varandra... Vad är det värsta som kan hända?

Om bloggande vore så enkelt som det utgör sig för att vara så skulle jag antagligen göra det oftare. Problemet är att det sällan finns något som jag vill skriva om och jag vill helst undvika att bara skriva om helt onödiga saker. Historiskt sett är kanske inte alltid mina inlägg av någon större kvalitet men jag kan väl åtminstone ha ambitionen att sträva efter något bättre?

Jag har funderat väldigt mycket senaste tiden på vem jag egentligen är. Frågan kan utvecklas ganska mycket men i grunden så fokuserar jag väldigt väl på det som jag är mest intresserad av, nämligen varför jag har blivit den jag är och om det finns någon aspekt av mig själv som jag vill förändra. Det behöver nämligen inte vara så mycket svårare än så, alt sitter trots allt i huvudet.

Jag har ransakat mig själv på detta vis tidigare och gått igenom smärre personlighetsförändringar men jag tror inte att jag är ute efter något riktigt så radikalt denna gången. En av mina insikter är att jag borde bejaka livet mer. Med det menar jag ungefär att jag borde ta möjligheter som uppkommer för vad de är och försöka utnyttja dem istället för att analysera varför jag inte gjorde det efteråt. Vi lever ju trots allt bara en gång, så varför inte göra det lite intressant.

För att fira min återfödelse som ny människa ger jag er den mest symboliska symbolen av dem alla: solnedgången.


Hej då gamla jag.

Jag blir väldigt trött på mig själv ibland, samtidigt som jag inte kan undgå att vara ganska nöjd. Allt verkar på något underligt vis alltid fixa sig till slut trots min totala ovilja att anstränga mig. Ibland blir jag visserligen tvungen att bry mig, men oftast klarar jag mig bra ändå.

Denna ovilja att anstränga mig kan få konsekvenser på vissa områden i livet, men det är en annan historia. Fysisk ansträngning har jag aldrig haft något emot och senaste året har jag verkligen kommit igång med min träning vilket har gjort att jag funnit en skön rytm i livet.

Jag hoppas bara att någon skall kunna se igenom ytan och hitta mig någon gång.

Jag har idag vandrat runt som i koma på grund av episkt dansande och episk enbärsdricka. Gin alltså, man måste ju gilla det. Vi började kvällen med lite förfest hemma hos mig och sedan bar det av till Port du Soleil. Väldigt bra ställe, sjukt mycket folk och påkostat. Vädret kunde ju varit bättre, men det gjorde det bara bättre att komma in i folkhavet. Av någon anledning hade humoreliten letat sig dit också så man fick anstränga sig för att inte snubbla in i Fredrik Lindström, Felix Herngren, Björn Gustavsson med flera. Kändes lite konstigt minst sagt.

Nästa vecka ska det nog bli en del jobb och det sedvanliga tränandet. Om min tå känns stabil så ska jag försöka springa lite också. I övrigt så verkar sommaren lida mot sitt slut. Förhoppningsvis blir det en tripp till Uddevalla inom en snar framtid. För att förbereda mig för detta ska jag nu inta horisontalt läge och läsa.