Egenkärlek

Idag blir det en varitant på tentaplugg, jag ska hem till Rasmus och göra gamla tentor. Vi får väl se om vi har lärt oss något hittills.

Utöver detta har jag egentligen inga planer. Det blir nog ännu en lugn helg, precis så som jag vill ha det.

Det var väldigt länge sedan jag publicerade en bild på min morgonfrisyr, men nu är det dags. Den är faktiskt smått fantastisk.



Vem är det jag ser ut som egentligen?

Och nu: Mer plugg. Och antagligen en dusch.

För att skapa en bra miljö för pluggande så gäller det att ha kaffe. Mycket kaffe. Därför bryggde jag en hel kanna imorse och nu är den slut. Pluggandet har varit ganska effektivt trots kaffets vätskedrivande effekt, men just nu känner jag mig lite stissig. Jag lär inte kunna sova på flera dagar... värt.

Hmm... Nåväl. Jag tror inte att det blir någon tennis ikväll, min nacke känns inte helt stabil än. Det är inte så att den gör ont, men om jag vrider den riktigt mycket får jag lite känningar. Så det kan vara dumt att riskera att väcka smärtan igen, det blir så svårt att sova då. Och tentaplugg kräver sömn.

Så... ja, just det. Mer plugg. Här kan jag ju inte sitta och filosofera.

Det är risk att man blir lite hängig när löven faller ner och ligger gula och röda på marken. Tur att det finns lite ljus i mörkret. Dock känner jag mig just nu sjukt omitiverad till det mesta, men det kan bero på att jag ganska nyss gick upp.

Idag har jag varit på en riktigt trevlig lunch hemma hos Viktor och Stina. Även Manda och Viktors mamma var där och det hela utmynnade i en lång diskussion om poilitik, indier och massa annat som jag redan glömt. Imorse hann jag dessutom med att plugga och tvätta.

Imorgon är det dags för redovisning av den sista labben på kursen. Känns inte överdrivet jobbigt. Annars lär det bli mer plugg. Det brukar bli så.

Kanske inte så kul, men sånt är livet.

Det lilla kusinbarnet var galet sött. Hon var glad mest hela tiden och min nyfunna fascination för babyfötter gjorde inte saken sämre.

Plugget fortsätter även i lektionernas frånvaro. Nu i helgen har jag läst en del och veckan framför oss kommer antagligen bjuda på en del läsning den med.

Nu väntar jag bara på den riktiga kylan och snön. Känns långt borta just nu.

Julfirandet igår var väldigt trevligt. Vi kände alla att det var alldeles för länge sedan det var jul, men nu känns det mycket bättre efter mängder med julmat, glögg och julrelaterade tv-program.

Idag har jag varit ganska seg, men jag har åtminstone pluggat en del. Imorgon blir det mer av den varan.

Den här "dagen-efter"-tröttheten är underskattad.

Ikväll firas det jul på Risåsgatan. Det ska bli julmat, glögg, aladdin-ask, Kalle Anka med mera. Episkt. Och på lördag är det bara två månader kvar till the real deal.

Idag blir det dessutom först plugg med labb, sedan möte med ACE och sedan mer plugg på lektion. Helgen blir sedan präglad av mer plugg. På söndag ska jag dessutom granska mitt nya kusinbarn som föddes i år på min födelsedag. Ska bli kul att se det lilla livet.

Tjipp.

Nackspärren har inte släppt än och det börjar bli smått irriterande.

Jag har börjat läsa ännu en bok av Dostojevskij, nämligen Döda huset. Den verkar riktigt bra. Boken baseras på Dostojevskijs tid i en sibirisk straffarbetesanläggning och de människor som han där stiftade bekantskap med.

I helgen så börjar nog tentapluggandet på allvar. Dessutom ska jag och några kompisar fira jul. Det börjar bli hög tid faktiskt. Både för tentaplugg och jul.

Egentligen skulle jag vilja få tag på ett exemplar av Dostojevskijs Arma människor. Det var boken som han slog igenom med en gång i tiden.  Tror dock inte att den trycks längre...

Min nacke har skapat problem de senaste dagarna. Tydligen har den gått och skaffat sig någon slags spärr, ont gör det i alla fall. Jag ordinerar mig själv vila och god mat.

Denna terminen har varit den värsta hittills eftersom vi aldrig kunnat slappna av på riktigt. Först var det den svåra tentan som blev en hemtenta som tog tid ifrån den efterföljande kursen samtidigt som vi var tvugna att göra praktikfall och liknande. Och så KPMG CC mitt i alltihop. Och snart är det tenta igen. Får jag vila lite sen?

Jag har varit dålig på att skriva på senaste tiden. Antagligen har det varit tidsbrist, sömnbrist och motivationsbrist som gjort mig så inaktiv. Därför känner jag att det är på sin plats att jag börjar "leverera" igen.

Har ni någonsin haft en hejdlöst rolig bild som ni inte kan dela med er av? Jag har en sådan på Rasmus. Den är faktiskt hejdlöst rolig. Censur suger.

Idag delades de fem stipendierna ut till Handels bästa kamrater. Det var tyvärr bara två av dessa närvarande vid utdelningen, men de såg nöjda ut.

Så, vad mer på horisonten... Hmm... Inget specifikt faktiskt. Tenta om ungefär två veckor. Lite ACE-relaterade saker kanske? Som ordförande kanske man borde vara lite drivande? Ja, det borde man nog.

Jag har nog aldrig spenderat så mycket tid på skolan som den här hösten. Det är absolut inget jag är stolt över, men det är ett nödvändigt ont.

Har jag sagt att hjorten är huvudlös? Det trillade av under någon slags fest. Även detta är sådant som händer.

Ska vi minnas tillbaka en stund? Jag tycker det.



Hoppas han repar sig.

Äntligen är man tillbaka i vardagen igen. Var har den varit någonstans?

Min trötthet är marginellt mindre idag än den varit den senaste veckan, men det säger ju en hel del eftersom det är måndag.

Jag skall försöka lyckas se den ljusa sidan av livet, men på något vis lyckas den hela tiden undvika mig. Ihärdighet kanske är receptet på framgång.

Äh, det känns som att hela livet är bortom min förmåga att förstå.

En viss trötthet infinner sig denna gråa fredagsmorgon efter att ha snittat fem timmar sömn per natt sedan i tisdags. Gårdagens Case Competition blev mycket lyckad och uppskattad och festen var grymt trevligt. Vid middagen hamnade jag brevid en av tävlingsdeltagarna som råkade vara från Indien så jag fick en chans att öva min engelska samtidigt som jag försökte initiera min nyfunne vän i "the swedish way of life". Det bestod av en hel del alkohol och lustiga studentikosa sånger. Jag tror att han hade kul.

Nästa vecka kommer att bli hektisk, men jag tror att den även kommer att bli ganska givande.

För övrigt tror jag att min kropp numera består av en tredjedel byggmaterial som jag har inhalerat under helgen.

Hör av mig när galenskaperna tillåter.

Jodå, det blev ett golv. Ett bra golv till och med. Väldigt platt.

Dock är jag lite sliten, trots att jag hade en bra betongblandare till hjälp så blev jag väldigt skakig i armarna efter några timmar. Anledningen till detta är att blandaren var av typen som man kopplar till en slagborr, och sådana vibrerar en del. En annan rolig grej är allt betongdamm som flyger omkring efter ett tag, det fastnar i allt samt gör att ens snor blir grått. Dessutom fastnar det på glasögonen så att man efter ett tag ser mest ingenting. Ordet ogenomskinligt dyker upp i bakhuvudet.

Nu har vi spenderat kvällen med löjligt god mat och fotboll. Dessutom hann jag göra en tentauppgift, det kändes stabilt.

Trist att jag inte har med mig kameran, jag gillar ju att lägga upp bilder på vårt lilla byggprojekt. Det får bli en annan gång.

I övrigt har jag inte mycket att säga.

Jag hade tänkt skriva något igår, men det blev inget på grund av trötthet. Det jag hade tänkt skriva handlade om att jag var trött, så jag antar att allt jämnar ut sig till sist.

Igår spenderade jag rysliga 10 (läs jättemånga) timmar på Handels, men stundtals vad det väldigt trevligt. De fyra första timmarna var inte överdrivet roliga, de handlade mest om linjär programmering. De påföljande tre timmarna handlade mest om att sitta tillsammans med diverse kurskamrater och diskutera hur jävlig hemtentan är samtidigt som vi sakta försökte lösa oss igenom den. Jag blir bara trött. Som tur var så bröts den hemska trenden vid klockan 16, för då började jag samt ett gäng representanter från andra programföreningar att läsa nomineringar till stipendiet "Bästa kamrat" som delas ut på Handels varje år. Till sist kom vi fram till fem stycken nomineringar som vi tyckte var bäst, och dessa människor som blivit nominerade är inom kort 10 000 kr rikare. Känns bra att få bestämma att pengar ska gå till folk som verkligen förtjänar det.

Själva läsandet av nomineringarna var faktiskt ganska kul, det var tre timmar av konstant diskuterande och kakätande. Två av mina favoritsysselsättningar.

Så, det var gårdagen. Idag har jag också haft skola som mest bestod av att bli petad på av Ellinor som tyckte att jag skulle sluta sova, samt att min tröja verkade vara hal eftersom mina armbågar gled isär så fort jag nickade till. Nåja, något lärde jag mig säkert.

Efter skolan kom pappa och hämtade mig och så körde vi upp till Grundsund där vi inhandlade 800 kg finbetong som imorgon skall bli ett nytt golv i källarköket. It's gonna be awesome.

Jag har även planerat att lösa en hemtenta i helgen. Planer kan vara bra att ha.

Och nu... fortsätter livet.

Idag gick allt otroligt smidigt. Efter en kort tid hade vi fixat sista lärardomaren samt fixat våra passerkort så att vi kommer in på skolan när vi vill. Vi fick även en nyckel som går till i stort sett alla rum på hela Handels. Mäktigt.

Nu känns det som att allt ordnar sig.

Bokföringen idag gick även bra, det stämde på slutet. Det är något vackert med siffror som stämmer. Eller?

Längsta dagen på länge... Först fyra timmar lektion, en timme plugg i biblioteket, informationsmöte om kandidatkurser (helt onödigt för min egen del), kort lunch (klockan 15:30 eller något liknande...), årsmöte med ACE (ny styrelse!), möte med valberedningen (!!!... nä, så kul var det inte) och sedan direkt iväg till KPMG för mingel och mat. Avslutningen på dagen var definitivt det trevligaste. Från klockan 09:00 till klockan 20:00.

Men produktiviteten kan man inte klaga på. Så nu är man ny ordförande för ACE på riktigt. Känns stort. Känns som att oket passar mina axlar perfekt.

Går vi mot ljusare tider? Nja, indirekt.

Jag borde verkligen ha ätit kanelbullar idag, men det blev inget med det. Jag är helt enkelt för lat för att baka. En positiv sak är att jag istället har hunnit diska och städa. Så nu är här rent också. Fantastiskt.

Jag har nog varit inomhus i stort sett hela helgen. Det känns väl sådär, men det är rätt skönt att stänga in sig från omvärlden och bara fundera. Men jag lär få tillfälle att lämna hemmet nästa vecka.

Det känns bra att åtminstone ha påbörjat hemtentan. Jag har gjort de frågor som jag kände mig ganska säker på, så nu återstår bara det svåra. Mitt liv är underbart.

Som sagt, jag borde verkligen ha ätit kanelbullar idag.

Äntligen är hösten här med sitt blåsande, regnande och sin allmänna brist på gästvänlighet. Men för all del, jag gillar hösten. Jag tycker att det är en av de vackrare årstiderna... om  man inte är ute när det regnar, då är det mest kasst. Speciellt om det blåser samtidigt. Jag tror att en riktigt kall vinter är att föredra.

Idag har jag suttit i soffan hela dagen och försökt göra hemtenta. "Hela dagen" kanske är en överdrift, jag gick upp vid 12, men det har gått ganska bra, jag har gjort ett gäng flervalsfrågor åtminstone. Nu känner jag mig rätt nöjd, det är trots allt lördag, och hela den här helgen har jag egentligen vigt åt att göra mest ingenting. Känns otroligt vettigt.

I skrivande stund sitter jag och tittar på när Kalmar blir ägda av ÖIS på tv. Lite blandande känslor.

Det här skulle kunna bli ett sånt där bittert inlägg, men jag väljer istället att se det komiska i det hela. Dagens tenta blev lite misslyckad eftersom någon lyckats bifoga facit. Det var en ganska lustigt när folk började skratta så fort de fått tentan i handen, och efter en stund gick någon fram till inlämningsdisken och gjorde dem uppmärksamma på det hela. Man kunde ju önskat att samtliga 150 studenter hade kommit till en tyst konsensus om att inte avslöja något, men det hade nog blivit lite jobbigt i längden.

Det bästa förslaget på lösning till problemet måste ändå vara att alla får G och att de som vill ha VG får göra omtenta. Känns rättvist på något sätt...

Jag tycker faktiskt att hela farsen är ganska rolig, men en liten del av mig blir otroligt trött på idioter. Ett så simpelt misstag påverkar trots allt otroligt mycket.

Det jag saknar mest är den där härliga känslan när man skrivit tentan av att man åtminstone gjort sitt bästa och att man inte behöver tänka på det mer. Den har jag blivit berövad på.

Skrattretande.