Positiva förändringar.

En händelse får mig att något oväntat känna ett behov av att blogga igen. Dels är jag trött efter allt tentaplugg så jag behöver lite annat att göra och dessutom har jag precis gått från singel till stadgad. Känns bra. 10-10-10 blev en bra dag, en dag att minnas.

Det börjar bli jobbhets dessutom, av revisionsbyråerna har många redan annonserat om jobb inför nästa höst. Hoppas att det blir intervju snart och hoppas att framtiden är säkrad och allt det där.

Mer än detta blir det inte, tentaplugget skall ha min  uppmärksamhet ett tag till.

Förväntan.

Det är svårt att veta vad som är bäst att göra. Igår kväll gjorde jag valet att gå hem redan vid 2 för att jag kände att jag ville få lite saker uträttade idag. Det fick jag också, men jag misstänker att jag missade ett grymt bra slut på festen. Jag hann se alla band dock och de var grymt bra.

På tisdag är det dags för opponering och presentation av praktikfall så morgondagen kommer att gå åt till att förbereda det. Resten av veckan går antagligen åt till lite allmänna lektioner och tentaplugg.

Förhoppningsvis får jag goda besked i veckan som kommer.

Snabba vändningar.

Vid sidan om mitt vardagliga liv bestående av skola, träning och annat lustigt, så har jag även ett rikt inre liv. Jag lovar, det finns där inne någonstans. Tyvärr får det sällan en fysisk manifestation, men jag hoppas på att det kommer få det i framtiden.

Det finns väldigt mycket som känns väldigt bra just nu. Skolan känns helt okej, jobbet går bra, och det finns annat som känns bra också. På måndag får jag antagligen besked om jag fått en plats på ett spännande praktikprogram så jag hoppas att den bra känslan fortsätter hålla i sig.

Det kanske blir ett besök på handelspuben på fredag, det är tydligen stor fest med mycket folk. Rent konceptuellt låter det trevligt, men vi får väl se hur det blir. I övrigt finns inte mycket planerat för framtiden förutom långa dagar tillsammans med läroböcker. Men det finns ju en tjusning med det också.

Framtiden?

Kände ett stort behov av att klaga lite, men samtidigt försöka vara positiv. Men klagande först. Det har infunnit sig en förkylning i mitt huvud och hals som gör att allt känns lite kämpigt. Det värsta var att den fick mig att ställa in min tennismatch med Filip imorse. Den fick mig också att spendera en och halv timme i ett badkar med kokhett vatten, men det får nog klassas som positivt. Jag kom fram till att jag nog inte badat i ett badkar på säkert 10 år.

Vad är positivt då? Jo, att spela diverse spel och samtala med folk hemma hos Sofia är väldigt postivt. Det gjorde jag igår. Lite dumt att börja spela ord-yatzy när man är förkyld och trött dock, det spårade ganska snabbt. Utbudet på mat var fantastiskt, allt från kladdkaka till muffins... Det gjorde mig säkert gott.

Förra veckan var faktiskt bra på många sätt, det var ganska mycket plugg men även Magnus Betnér m.fl. på Handelspuben, afterschool på en liten revisionsbyrå och intervju för ett internship på ett annat revisionsbolag. Veckans sämsta var nog att jag kom fram till att jag inte kommer att kunna delta i KPMG Case Competition eftersom jag har tenta samma dag. Lite trist, men livet står väl inte och faller med det förhoppningsvis.

Vad mer... ny styrelse för vår kära programförening är på väg. Ansökningarna har strömmat in så nästa vecka startar processen att se till att folk hamnar på rätt plats. Jag tror vi har något bra på gång.

Hörde att några av revisionsbolagen påbörjar sin rekryteringsprocess väldigt tidigt inför nästa höst. Dags att sätta på sig sitt trevligaste manér och sälja mig själv... på ett bra sätt.

Tillbaka i ekorrhjulet.

En vecka passerar och vad händer egentligen? Mycket skolsaker har det varit, mycket läsande och liknande. Dock känns det inte riktigt som att jag kommit in i kursen än, men det blir nog bra till sist. Nästa vecka kommer vi igång med det första praktikfallet på allvar så då blir jag tvungen att lära mig.

Idag fyller min mor 56 år. Det har inneburit en lång dag på stan i jakt på diverse saker, och med mig hem har jag ett par nya skor. Läskigt snygga faktiskt, men det vore ju dumt att köpa något annat. För mammas del så blev det en ny handväska och lite nytt porslin. Pappa lyckades dessutom ta steget och beställa ett par nya glasögon. Vi jobbar med impulsshopping idag.

I övrigt har det varit lugnt och skönt sista tiden, det blir nog mer stressigt om några veckor men just nu känner jag mig tillfreds. Nästa vecka blir riktigt rolig med Magnus Betnér och Soran Ismael på tisdag, antagligen öl på onsdag och afterschool på en revisionsbyrå på torsdag. Det gäller att ta vara på det som livet bjuder antar jag.

Det känns dessutom som att nästa års ACE-styrelse inte kommer att bli så svår att sammanställa. Det var en mängd folk som anmälde sitt intresse och den första ansökan har redan kommit in. Förhoppningsvis har vi ett stort utbud att välja på nästa fredag när tidsfristen går ut.

Men varför kallas det ekorrhjul? Hamsterhjul skulle jag kunna förstå, men vem har ekorrar i hjul? Inte jag i alla fall.

När man slutar bry sig löser sig alla problem.

Ännu en helg har snart försvunnut lika snabbt som den kom. Ibland kan sådant kännas lite vemodigt, men inte den här gången. Jag ser faktiskt fram emot skolan nästa vecka, jag tror att det kan bli riktigt trevligt.

I torsdags var jag och Rasmus och käkade middag på Linnégatan för att sedan ta ett antal öl på Kino. Det blev en riktigt trevlig kväll med djupa samtal och ännu djupare insikter om människans natur... eller? Jag vet inte riktigt om vi kom fram till något egentligen. Men det behöver man kanske inte alltid göra.

Igår såg jag filmen Tjenare Kungen tillsammans med Manda och Victor vilket spädde på mina nyfunna nostalgiska känslor för punken. Ebba Grön är faktiskt riktigt bra grejer, men senaste jag lyssnade på det var jag runt 15-16 år och mer idealistiskt lagd.

Och annars då? Jodå, det rullar på.

Marinerad i förestående ansträngningar.

En helg i Grundsund kan vara lite hursomhelst beroende på vädret men denna helgen var en succé. En sista känsla av sommar innan skolan börjar igen var precis vad jag behövde. Det hela blev bara bättre av att min kusin, hennes man och deras lilla dotter var där. Bebisar är lustiga saker.

Söndagen bjöd även på en kebab vid Stigbergstorget tillsammans med Hanna. Det finns betydligt sämre sätt att spendera en söndagkväll.

På onsdag börjar så höstterminen för min del. Den förhoppningsvis sista hösttermin som jag någonsin skall behöva spendera vid något slags läroverk. Jag försökte köpa kurslitteraturen idag men självklart hade de bara en av tre böcker på skolans bokhandel. Det lär lösa sig på något sätt.

Jag skapade nyss en ny playlist på Spotify, kolla in den om ni har tid över. Det är mycket 80- och 90-tal, mycket känslor och mycket bra grejer i allmänhet.

En sista dag i frihet att ta vara på. En tisdag i Augusti kan vara väldigt mycket, men för min del tror jag att det ska bli en springtur. Det blir nog bra.

Fysikalitet.

Nu har jag då äntligen gått och klippt mig. Jag kan inte riktigt minnas när jag var hos en riktig frisör sist, men det var väldigt länge sedan. Håret ser väl fortfarande ut som det gjort de senaste åren, men det är en väldigt stor skillnad i hur lätt det är att forma. Väldigt värt helt enkelt.

Jag har nått ett läge i min träning när jag börjar märka en ganska stor skillnad i mitt utseende. Jag vet inte hur märkbart det är för andra, men för min egen del är det stor skillnad. Känns bra hur som helst. Jag är nog ungefär på samma fysiska nivå nu som jag var när jag gjorde lumpen, det saknas fortfarande några kilon men jag vill minnas att jag hade något mer fett på kroppen då. Konditionsmässigt har jag nog aldrig varit i bättre form.

Man kan kritisera det något utseendefixerade temat på detta inlägg, men jag vill slå ett slag för den fysiska skönheten som genomsyrar vår vardag. Varför skall man inte göra sig själv så vacker som möjligt, någon gläder det väl alltid. Jag skulle nästan vilja hävda att mänsklig skönhet är betydligt roligare att titta på än konst.

Övergångsfas.

Den senaste tiden har varit kul på något vis, jag kan inte riktigt definera varför men så är det. Jag har suttit med på inskrivningsmässan och skrivit in nya förväntansfulla nollor i kåren. Där inser man att människor är väldigt olika, vissa kommer dit med koll på allt och vissa kommer dit och vet knappt vad de skall läsa (en kille från norrland). Fascinerande helt enkelt.

Mandas Guld-temafest var trevlig, trots att det enda jag hade som var guldigt var min guldlänk som jag fick när jag konfirmerade mig. Men vi kan säga att jag tog den minimalistiska tolkningen. Jag hade dock lite andra kläder på mig, för sedlighetens skull.

Idag var tanken att jag skulle vara lite huslig, och än finns det hopp att det kan bli så, men hittills har jag bara ätit en lång frukost och kollat på Extrem överlevnad med Bear Grylls på Discovery channel. Ett av de sjukare programmen någonsin faktiskt. Igår såg jag ett avsnitt där han skinnade ett självdött får för att skaffa en sovsäck som han sedermera använde som flytanordning när han simmade över en sjö. Den stora behållningen i programmet är förstås när han är i någon djungel någonstans och äter insekter. Eller när han slår ihjäl en djungelorm, bryter av huvudet, hänger den runt nacken och börjar äta den rå medan han fortsätter gå. Manligt.

Hmm.. vad mer. Till helgen kommer min kusin med hennes man och relativt nyfödda dotter (jag har åtminstone inte sett henne än) upp till Göteborg och hämtar upp mig, sen åker vi till Grundsund. Mina föräldrar möter upp oss där senare på kvällen när de kommit hem från Mallorca.

Nästa vecka börjar skolan igen. Skall bli kul på ett sätt, dödligt tråkigt på ett annat.

Why are you tied up to Megs pole?

Ett kärt återseende idag när Rasmus gästade staden. Efter att ha rett ut vad vi egentligen sysslat med den senaste tiden gick vi över till att dricka öl och kolla på Family Guy, precis som vi brukar göra. Senare blev det middag på Rumpan Bar med mer öl. Trevligare kan man inta ha det en tisdagkväll.

Imorgon blir det till att gå upp tidigt för en gång skull och ta sig till skolan för första gången på flera månader. Visserligen skall jag bara skriva in nya studenter i kåren, men det ska trots allt göras.

När man springer så mycket som jag gjort på senaste tiden kan man tycka att jag borde ha mycket tid att tänka på saker och ting. Det är dock inte fallet eftersom jag måste konsentrera mig på att springa så mycket. Det säger en del om min förmåga att multitaska.

Något jag däremot har funderat på är varför vi är så rädda för varandra... Vad är det värsta som kan hända?

Fenix.

Om bloggande vore så enkelt som det utgör sig för att vara så skulle jag antagligen göra det oftare. Problemet är att det sällan finns något som jag vill skriva om och jag vill helst undvika att bara skriva om helt onödiga saker. Historiskt sett är kanske inte alltid mina inlägg av någon större kvalitet men jag kan väl åtminstone ha ambitionen att sträva efter något bättre?

Jag har funderat väldigt mycket senaste tiden på vem jag egentligen är. Frågan kan utvecklas ganska mycket men i grunden så fokuserar jag väldigt väl på det som jag är mest intresserad av, nämligen varför jag har blivit den jag är och om det finns någon aspekt av mig själv som jag vill förändra. Det behöver nämligen inte vara så mycket svårare än så, alt sitter trots allt i huvudet.

Jag har ransakat mig själv på detta vis tidigare och gått igenom smärre personlighetsförändringar men jag tror inte att jag är ute efter något riktigt så radikalt denna gången. En av mina insikter är att jag borde bejaka livet mer. Med det menar jag ungefär att jag borde ta möjligheter som uppkommer för vad de är och försöka utnyttja dem istället för att analysera varför jag inte gjorde det efteråt. Vi lever ju trots allt bara en gång, så varför inte göra det lite intressant.

För att fira min återfödelse som ny människa ger jag er den mest symboliska symbolen av dem alla: solnedgången.

Solnedgång på Martins takterass.
Hej då gamla jag.

Verkligheten bakom.

Jag blir väldigt trött på mig själv ibland, samtidigt som jag inte kan undgå att vara ganska nöjd. Allt verkar på något underligt vis alltid fixa sig till slut trots min totala ovilja att anstränga mig. Ibland blir jag visserligen tvungen att bry mig, men oftast klarar jag mig bra ändå.

Denna ovilja att anstränga mig kan få konsekvenser på vissa områden i livet, men det är en annan historia. Fysisk ansträngning har jag aldrig haft något emot och senaste året har jag verkligen kommit igång med min träning vilket har gjort att jag funnit en skön rytm i livet.

Jag hoppas bara att någon skall kunna se igenom ytan och hitta mig någon gång.

Ännu en kväll där ute.

Jag har idag vandrat runt som i koma på grund av episkt dansande och episk enbärsdricka. Gin alltså, man måste ju gilla det. Vi började kvällen med lite förfest hemma hos mig och sedan bar det av till Port du Soleil. Väldigt bra ställe, sjukt mycket folk och påkostat. Vädret kunde ju varit bättre, men det gjorde det bara bättre att komma in i folkhavet. Av någon anledning hade humoreliten letat sig dit också så man fick anstränga sig för att inte snubbla in i Fredrik Lindström, Felix Herngren, Björn Gustavsson med flera. Kändes lite konstigt minst sagt.

Nästa vecka ska det nog bli en del jobb och det sedvanliga tränandet. Om min tå känns stabil så ska jag försöka springa lite också. I övrigt så verkar sommaren lida mot sitt slut. Förhoppningsvis blir det en tripp till Uddevalla inom en snar framtid. För att förbereda mig för detta ska jag nu inta horisontalt läge och läsa.

Total inertia.

Jag har tappat intresset av att skriva här den senaste tiden. Anledningen är främst att jag inte haft så mycket att fundera på men även att jag inte känt mig tillräckligt motiverad.

Jag hoppas att skrivandet kommer igång igen till hösten när rutinerna återkommer och allt blir lite mer som vanligt. Mina dagar fylls just nu av träning, en del jobb och lite socialiserande. Ganska lite av den sista biten just de senaste dagarna faktiskt, jag kände att jag hade behov av lite ensamhet. Har läst en hel del, har tagit mig igenom boken Pubertet av Ivar Lo-Johansson och gått över till Illusionisten av John Fowles. Jag har inte kommit så långt än men jag märker redan att detta kommer vara en bok som jag verkligen gillar. Grymt bra faktiskt.

Har börjat äntligen skaffat mig ett eget Spotify-konto också. De har ju öppnat det nu så att man inte behöver få en inbjudan till gratisversionen längre så nu känns det inte lika elitistiskt. Där har jag skapat lite listor på musik som jag gillar, så kolla upp det. Jag blir alltid lika förvånad över hur bra jag tycker att Inertiatic Esp av The Mars Volta är.


Tillbaka, fysiskt och mentalt.

Detta har varit det längsta uppehållet på bloggen sedan den startades. Därför kanske en liten uppdatering är på sin plats. Jag har spenderat en vecka i Grundsund med sol, bad och grävande. Jag har lagt grunden för en ny båtparkering på tomten, men det är lite mer jobb innan den är klar. Förhoppningsvis kan jag göra det under någon helg senare. Jag ar även fyllt år, vilket var roligt. Jag har i övrigt fört en väldigt lugn tillvaro mestadels. Jag har sprungit en del och med min nya iPhone har jag börjat föra statistik över mina rundor. Kan kännas lite nördigt, men det gör att det känns viktigare att prestera mitt bästa. Inte för att jag gör det alltid, men känslan finns där.

Jag har läst ovanligt lite denna sommaren hittills, men det beror nog mest på att jag varit i Göteborg så mycket. Där befinner jag mig just nu för övrigt och jag lär vara här den största delen av sommaren. Det är lite synd, för jag trivs verkligen i Grundsund men med jobb och liknande är det svårt att fixa. Dessutom har jag märkt att det är väldigt mycket folk hemma över sommaren, så jag försöker umgås med så mycket vänner som möjligt.

Snart ska jag ut och springa igen, jag kom inte på något annat vettigt att göra idag. Jag måste bara vänta på att min telefon laddas. Tekniken både hindrar och förlöser mig.


dagar kvar innan jag blir gammal
RSS 2.0