Verkligheten bakom.

Jag blir väldigt trött på mig själv ibland, samtidigt som jag inte kan undgå att vara ganska nöjd. Allt verkar på något underligt vis alltid fixa sig till slut trots min totala ovilja att anstränga mig. Ibland blir jag visserligen tvungen att bry mig, men oftast klarar jag mig bra ändå.

Denna ovilja att anstränga mig kan få konsekvenser på vissa områden i livet, men det är en annan historia. Fysisk ansträngning har jag aldrig haft något emot och senaste året har jag verkligen kommit igång med min träning vilket har gjort att jag funnit en skön rytm i livet.

Jag hoppas bara att någon skall kunna se igenom ytan och hitta mig någon gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0