Egenkärlek

Om bloggande vore så enkelt som det utgör sig för att vara så skulle jag antagligen göra det oftare. Problemet är att det sällan finns något som jag vill skriva om och jag vill helst undvika att bara skriva om helt onödiga saker. Historiskt sett är kanske inte alltid mina inlägg av någon större kvalitet men jag kan väl åtminstone ha ambitionen att sträva efter något bättre?

Jag har funderat väldigt mycket senaste tiden på vem jag egentligen är. Frågan kan utvecklas ganska mycket men i grunden så fokuserar jag väldigt väl på det som jag är mest intresserad av, nämligen varför jag har blivit den jag är och om det finns någon aspekt av mig själv som jag vill förändra. Det behöver nämligen inte vara så mycket svårare än så, alt sitter trots allt i huvudet.

Jag har ransakat mig själv på detta vis tidigare och gått igenom smärre personlighetsförändringar men jag tror inte att jag är ute efter något riktigt så radikalt denna gången. En av mina insikter är att jag borde bejaka livet mer. Med det menar jag ungefär att jag borde ta möjligheter som uppkommer för vad de är och försöka utnyttja dem istället för att analysera varför jag inte gjorde det efteråt. Vi lever ju trots allt bara en gång, så varför inte göra det lite intressant.

För att fira min återfödelse som ny människa ger jag er den mest symboliska symbolen av dem alla: solnedgången.


Hej då gamla jag.