Egenkärlek

Väntan är det tråkigaste med tentor, efter att lektionerna har slutat så är det bara en löjligt lång väntan innan man får skriva ner allt man kan på några papper och förhoppningsvis bli godkänd. Så har det även varit denna gång, men snart är väntan över. Klockan 9 imorgon är det jag som sitter i Malmstenssalen och briljerar. Eller faller platt, men det är inte riktigt min stil.

Jag är nyss hemkommen från ett varv runt 8:an, men det gick tungt... Söndagens vansinne sitter kvar i benen, men det är bara att springa igenom värken antar jag. Jag hade inte med mig någon klocka, men jag skulle gissa på runt 40 minuter.

Så... ikväll handlar det om att ladda upp inför imorgon. Det betyder mycket mat, mycket vila och en hel del soffliggande. Vila och soffliggande går kanske hand i hand.

Åh, mitt i allt väntande har jag även börjat läsa en ny bok. Jag har förvisso redan sett filmen, och pjäsen, men den verkar trots detta riktigt bra. Det handlar om Rosens namn av Umberto Eco. Boken är full av tidlös kunskap och är helt enkelt bra skriven. Massor av citat på latin, sånt gillar jag. Favoriten hittills är:

"In omnibus requiem quaesivi, et nusquam inveni nisi in angulo cum libro."

Eller på ren svenska: I allt sökte jag friden men ingenstans fann jag den annat än i en vrå med en bok.