Reflektioner om helgen.
Ännu en helg har passerat, och vad har vi lärt oss? Det är tydligen dumt att gå ut och springa efter två dagars festande, mest på grund av den obehagliga blodsmaken som infann sig efter ungefär 2 kilometer. Men konstig nog gick det bättre än på länge. Well well.
Jag har även insett att det är dags att börja nätverka, men jag har redan kommit en bit påväg. Det här med Case Competition kan vara det bästa som hänt min icke existerande karriär.
Igår blev jag vittne till något väldigt oklart. När jag åkte hem från stan mitt i natten så satt det en tjej mitt emot mig som stirrade lite på mig. Bara det var lite obehagligt, men hon verkade inte så farlig så jag ignorerade henne mest. Hennes blick var lite ostadig så jag misstänkte att hon var lite full, men när hon helt utan förvarning böjer sig fram och attackspyr över hela golvet insåg jag att den glansiga blicken snarare var borderline medvetslöshet än konstigt intresse. Hon gick av på nästa hållplats och satte sig i väntkuren, trots att bussen som hon satt på är den enda som passerar den hållplatsen. Nåja, man vet ju själv hur bra man är på att tänka ibland.
Jag blir alltid lika fascinerad när man som relativt nykter går genom Göteborg på fredag- och lördagkvällar. Folk är så underbart konstiga.
Jag blev även vittne till åtminstone slutet på en fullkomlig utklassning i Rosendalshallen idag. Nu har jag en bild av hur det alltid är när ett visst lag spelar innebandy. Tyvärr var stjärnspelaren bänkad på grund av skada, men tydligen hade det inte så stor effekt på resultatet.
Nu väntar ännu en vecka av kalkyler och andra mytiska ting. Om det som jag pluggat idag är något slags riktmärke så kan det bli en lång vecka.
Jag har även insett att det är dags att börja nätverka, men jag har redan kommit en bit påväg. Det här med Case Competition kan vara det bästa som hänt min icke existerande karriär.
Igår blev jag vittne till något väldigt oklart. När jag åkte hem från stan mitt i natten så satt det en tjej mitt emot mig som stirrade lite på mig. Bara det var lite obehagligt, men hon verkade inte så farlig så jag ignorerade henne mest. Hennes blick var lite ostadig så jag misstänkte att hon var lite full, men när hon helt utan förvarning böjer sig fram och attackspyr över hela golvet insåg jag att den glansiga blicken snarare var borderline medvetslöshet än konstigt intresse. Hon gick av på nästa hållplats och satte sig i väntkuren, trots att bussen som hon satt på är den enda som passerar den hållplatsen. Nåja, man vet ju själv hur bra man är på att tänka ibland.
Jag blir alltid lika fascinerad när man som relativt nykter går genom Göteborg på fredag- och lördagkvällar. Folk är så underbart konstiga.
Jag blev även vittne till åtminstone slutet på en fullkomlig utklassning i Rosendalshallen idag. Nu har jag en bild av hur det alltid är när ett visst lag spelar innebandy. Tyvärr var stjärnspelaren bänkad på grund av skada, men tydligen hade det inte så stor effekt på resultatet.
Nu väntar ännu en vecka av kalkyler och andra mytiska ting. Om det som jag pluggat idag är något slags riktmärke så kan det bli en lång vecka.
Kommentarer
Trackback
