Egenkärlek

Gårdagen var verkligen precis så bra som jag hade föreställt mig. Stephen Lynch har nog några av de mest politiskt inkorrekta skämten som går att hitta, samtidigt som andra skämt är roliga på ett mer banalt plan. Roligt är det i alla fall.

Det lustiga är att han faktiskt är väldigt bra på att sjunga dessutom.

Det som var mest fascinerande med konserten var dock publiken, jag har aldrig sett/hört en så engagerad skock människor. De skrek och hade sig, skrattade åt vad som helst och verkade allmänt överförfriskade. Redan innan konserten hade börjat hade de hunnit med ett flertal klappattacker och golvstampningar.

Jag måste nog bearbeta detta en smula. Jag har svårt att minnas några skämt som han drog, men jag satt och skrattade i stort sett konstant. Sjukt är ordet.