Egenkärlek

Vad vore världen utan tårta? Inte mycket att ha antagligen. Lunchen var mycket trevlig.

Jag är lite sugen på att springa, men jag vet mycket väl att jag inte kommer göra det. Det är det som är så bra med att vara lat, man behöver inte fundera så mycket.

Dagens fiskbulle går till Västtrafik, bara för att de är så kassa i allmänhet. Härom dagen när jag skulle köpa mitt nya kort så stod det en kvinna framför mig i kön som skulle köpa ett nytt kort med laddning som skulle räcka för tio vuxna till Styrsö och tillbaka. Det tog otroligt lång tid för damen bakom disken att reda ut det hela. Dessutom är bussar lite äckliga, och de går aldrig när man vill. Tacka vet jag promenader. Idag råkade vi dessutom ut för en buss som  var för tidig, hur händer något sådant? Jag känner mig lite som en sellout med mitt nya kort, men jag får leva med det.

Imorgon blir det bob hund igen, det ser jag fram emot. Det är något speciellt med Thomas Öberg.

Det blir garanterat glatt.

Nästan lika glatt är detta fina minne som jag rotade fram i ett gammalt bildarkiv. Grattis världen, men vad skulle mamma säga?


Festivaler är konstiga.