Apati med en underton av disco
Denna dagen har varit lång. Den har till största delen utspelat sig i min soffa, men jag har även hunnit med en kort tur till affären då jag även roade mig några sekunder med att kasta en snöboll. Lätt värt.
En annan rolig grej är de georgiska vinnarna av deras motsvarighet till Melodifestivalen. Refrängen i deras låt kan tolkas som att de säger: "We don't want Putin." Sjukt bra, men kanske inte helt rätt forum. Kan bli lite stelt när de ska framföra låten i Moskva... Eller så blir det succe, det är ju trots allt en trevlig discodänga. Georgien är ju vida känt för sina många bidrag till discon. Kan det vara så att de tror att det är modernt? Tragiskt.
Artisterna förnekar ju självklart att det skulle vara så att de är rysslandskritiska eftersom det är förbjudet med politiska budskap i låttexterna... Trovärdigheten i detta uttalande är dock att likställa med ett nyårslöfte från Linda Rosing där hon lovar att hon skall sluta vara så förbannat mediakåt.
Jag hoppas verkligen det går vägen imorgon, men samtidigt har jag alltid väldigt svårt att känna något alls när tentor närmar sig. En lätt apatisk sinnestämning sköljer över mig när jag inser att det finns inget jag kan göra eller läsa som kommer att förändra utgången avsevärt. Men apati är ett bra substitut till oro.
Såg "På spåret" förut. De var duktiga idag, speciellt de som tog hem trofén. Jag hade inte vunnit. Tragiskt att Oldsberg ska sluta, men jag gillade hans avslutande fras.
Så har ännu en fredag passerat in i historieböckerna. Fredagen den 20 februari 2009. Hände det något spännande? Kommer vi minnas denna dag? Jag kommer nog inte göra det. Hoppas att du som läser detta har haft en bättre dag och att den bjöd på något som du kan berika ditt minne med. Man vill ju inte att livet skall vara en evig transportsträcka trots allt.
Jag är glad att jag inte började blogga för länge sedan, vad hade jag för vettigt att säga då? Inte för att jag tror att det jag skriver nu är speciellt vettigt, men jag är åtminstone medveten om det.
Som min polare Hegel en gång skrev:
"Med självmedvetenheten har vi alltså nu trätt in i sanningens eget rike."
En annan rolig grej är de georgiska vinnarna av deras motsvarighet till Melodifestivalen. Refrängen i deras låt kan tolkas som att de säger: "We don't want Putin." Sjukt bra, men kanske inte helt rätt forum. Kan bli lite stelt när de ska framföra låten i Moskva... Eller så blir det succe, det är ju trots allt en trevlig discodänga. Georgien är ju vida känt för sina många bidrag till discon. Kan det vara så att de tror att det är modernt? Tragiskt.
Artisterna förnekar ju självklart att det skulle vara så att de är rysslandskritiska eftersom det är förbjudet med politiska budskap i låttexterna... Trovärdigheten i detta uttalande är dock att likställa med ett nyårslöfte från Linda Rosing där hon lovar att hon skall sluta vara så förbannat mediakåt.
Jag hoppas verkligen det går vägen imorgon, men samtidigt har jag alltid väldigt svårt att känna något alls när tentor närmar sig. En lätt apatisk sinnestämning sköljer över mig när jag inser att det finns inget jag kan göra eller läsa som kommer att förändra utgången avsevärt. Men apati är ett bra substitut till oro.
Såg "På spåret" förut. De var duktiga idag, speciellt de som tog hem trofén. Jag hade inte vunnit. Tragiskt att Oldsberg ska sluta, men jag gillade hans avslutande fras.
Så har ännu en fredag passerat in i historieböckerna. Fredagen den 20 februari 2009. Hände det något spännande? Kommer vi minnas denna dag? Jag kommer nog inte göra det. Hoppas att du som läser detta har haft en bättre dag och att den bjöd på något som du kan berika ditt minne med. Man vill ju inte att livet skall vara en evig transportsträcka trots allt.
Jag är glad att jag inte började blogga för länge sedan, vad hade jag för vettigt att säga då? Inte för att jag tror att det jag skriver nu är speciellt vettigt, men jag är åtminstone medveten om det.
Som min polare Hegel en gång skrev:
"Med självmedvetenheten har vi alltså nu trätt in i sanningens eget rike."
Kommentarer
Trackback
