Språkförbistring
In the effort to reach a broader audience (or in a moment of temporary insanity) I will now attempt to write in English. This is bound to be boring since my wittiness mainly consists of linguistic distortion which is much harder to achieve when you’re not writing in your mother tongue.
Nä, det får nog vara. Slagkraftigheten försvinner i och med att man faktiskt måste reflektera över vad man skriver. Engelska må vara ett rikare språk, men får jag välja så blir det svenskan vilken dag som helst.
Dagens tenta kan gå hur som helst, vi hoppas på bra frågor.
Livet är allt bra långt ändå, ibland känns det nästan oändligt. Till största delen består det av rena rutingrejer såsom att äta, sova eller borsta tänderna. Men vad är det vi lever för egentligen? Själv har jag kommit fram till att det är just livet självt som gör livet värt att leva. Alternativet är trots allt inte så lockande. Hur kass livet än kan kännas ibland så är det faktiskt det enda vi har att tillgå. Detta har dock inte tillfört att jag njuter av varje minut, men varför ska man göra det? Den rena känsloverksamheten hos mig gör livet intressant och lärorikt. Och jag gillar ju utveckling.
Det kan vara viktigt att notera att dessa funderingar trots allt är uttänkta av en relativt ung människa och kanske inte bär på några djupare insikter om livets beskaffenhet. Jag kan ju trots allt bara tala om det jag upplevt hittills, men jag ser fram emot resten av livet.
Nu ska jag ställa om till tenta-mode vilket innebär att jag ska tömma huvudet på onödiga saker och massera min handled lite så att jag inte får skrivkramp.
Jag vill avsluta med ett citat ur Aristoteles skrift Nikomachiska etiken:
"När det gäller njutning och olust - ehuru inte alltid, och mindre beträffande olust - är besinningen mitten och tygellösheten ett övermått. Det finns inte många som försummar njutningar. Därför har de inte heller råkat få något namn; men låt oss kalla dem "okänsliga"."
Försumma inte njutningarna!
