Egenkärlek

Det är något speciellt med att vara inomhus när det stormar. Idag bjöds det på det värsta regnet jag har sett på länge, när man kollade ut var allt bara vitt. Spännande.

Idag har jag mest städat, det har varit så mycket folk som bott här nu det senaste så det blir lätt dammigt. Eller något i den stilen, kanske finns det ett djupare mysterium kring dammet som jag ännu inte upptäckt. Men jag tvivlar skarpt på det.

Imorgon kommer en rörmokare hit för att kolla i källaren och berätta för oss hur vi ska göra med allt som behövs göras. Vi måste dra rör till det nya badrummet och sånt där samt fixa ledningar till all golvvärme som ska installeras överallt. Mycket jobb blir det, men när vi väl har fått koll på hur det ska göras och sedan förbereder en del så känns färdigställandet av källaren inte så vansinnigt långt borta längre. Det är dock fortfarande en lång bit kvar...

Men nu tittar solen fram.

Jag finner att jag ibland saknar något, men jag vet inte riktigt vad.
Kanske är det den här killen:



Skägglös, krullhårig och 17 år. Ganska likt ändå.

En dag av stillhet mitt i all stillhet. Jag har läst ut sista delen i den där trilogin nu... känns nästan lite tragiskt att skiljas från den. Det finns ju förstås en fortsättning i tre delar, men jag är nog inte riktigt redo att tackla den riktigt än. Jag har ju läst den en gång förut ändå.

Det har varit fint väder idag, men det var svårt att sitta och läsa utomhus eftersom grannen gormade en smula. Men man vänjer sig... mest lider jag bara med hans svärson som försökte bygga en altan samtidigt. Det är inte så mycket det som gormas om som volymen på gormandet som är det påträngande.

Vi funderar på att riva badrummet i källaren om några dagar. Det kan bli spännande, det var länge sedan vi hade chans att förstöra något. Det senaste var köket, och det var ju en ren fröjd.

Nu ska jag försöka lära mig hur man knyter en fluga.

Nu var det tomt här igen. Kanske inte riktigt förstås, min mormor och moster är fortfarande här men de åker iväg tillsammans med mamma till Uppsala imorgon. Pappa ska dessutom åka in till Göteborg över dagen imorgon så blir jag helt själv här. Känns ganska bra, finns säkert något vettigt jag kan sysselsätta mig med.

Nu vet jag för övrigt att det går att sova i det nya sovrummet. Det är till och med riktigt trevligt.

Nu ska jag försöka göra något produktivt, vi får väl se hur det går. Mjau.

En extremt trevlig fest igår hos Rasmus, men idag har man fått känna på efterverkningarna. Men det var det värt.

Tyvärr är jag fortfarande väldigt trött, så jag tror att jag ska däcka i någon soffa nu. Jag ska definitivt inte jonglera knivar. Det lämnar jag till Anton.

Jag har en smärre småländsk invasion på mina händer. Men det är trevligt för all del, min släkt är mysig. Min pappas moster hade med sig kroppkakor som vi åt med smör, lingon och grädde. Kanske inte hälsokost, men gott är det. Jag lyckades äta tre stycken men det krävdes en viljeansträngning för att få i mig den sista, medan min far åt fem stycken utan större problem. Jag såg dock att han inte tog speciellt mycket tårta till efterrätt så även han är nog någorlunda mänsklig.

Diskussionen kring matbordet berörde även bekanta och släktingar som tydligen hade ätit uppemot elva kroppkakor och om de är byggda som alla andra smålänningar jag känner så är det en sensation.

En annan samtalspunkt var min farfar som alla var överens om var lite av ett geni. Han hade en egen verkstad där han uppfann saker och jobbade även tillsammans med något glasbruk, eller kanske flera, jag har inte så bra koll. Han dog när jag inte var så vansinnigt gammal men jag har en del minnen kvar, främst från somrarna i deras stuga på Öland. Av någon anledning har jag ett väldigt starkt minne av att han sitter på deras altan utanför ingången och jag står bakom honom och klappar på hans huvud. Jag var väldigt fascinerad av hans kala fläck som han hade på bakhuvudet, han lilla flint, som jag kärleksfullt kallade för hans måne.

Jag vet inte varför mitt minne är så dåligt när det gäller min barndom, jag minns bara korta sekvenser från lite olika åldrar som sträcker sig ända upp till högstadiet. Vissa människor kan ju nästan redogöra för vad de har haft för sig sedan de föddes, men jag är definitivt inte en av dem. Något som jag skulle klassa som ett av mina första minnen är när jag började på Melongatans dagis. Där mötte jag direkt upp med en kille som hette Jonas och vi sprang omkring och lekte. Jag kan fortfarande minnas vissa specifika detaljer om hur dagiset såg ut, men inte så mycket mer än det. Ibland tycker jag att det är trist att så mycket av min barndom är förlorad i glömska, men samtidigt har jag alltid velat leva i nuet.

Någon som jag aldrig lärde känna var min morfar. Han lämnade denna världen innan jag äntrade den. Jag har hört att han var väldigt snäll.

Det är intressant att umgås med äldre människor. Deras perspektiv på livet kolliderar med ens eget och man inser att livets ständiga cirkelrörelse är väldigt naturlig och inte så skrämmande som den vid första anblick kan tyckas. Men det kanske är lite tidigt att börja fundera på döden redan nu, jag har ju trots allt ett liv kvar att leva.

Nu börjar det närma sig slutet för renoveringen av tvättstugan. Lite senare ikväll ska jag måla ett hörn av rummet en gång till, men sen är det färdigt för den här gången. Känns riktigt bra.

Efter detta vet jag inte vad som händer. Man skulle kunna argumentera för att det räcker ganska gott med det vi har gjort hittills i sommar, men det är ju trots allt några veckor kvar. När Linnéa kommer hit hade jag tänkt att vi kunde fixa iordning lite möbler till sovrummet, men det är lite mer än en vecka kvar dit... Jag får helt enkelt hitta något att sysselsätta mig med.

Någon gång i början av augusti flyttar jag hem igen. Jag hyser lite blandade känslor inför det där, det kommer att bli skönt att börja ta tag i sitt liv igen, men samtidigt är livet här uppe bra för själen tror jag. Tur att det finns här när man behöver det.

Udda nog längtar jag lite efter att börja skolan, men inte av de där nördiga anledningarna utan för att det börjar synas ett ljus i slutet av tunneln. Efter detta läsåret har jag bara ett endaste år kvar av plugg. Någonsin kanske. Om jag har klarat 16 år av utbildning av olika slag så borde jag väl klara två till.

Jag är nöjd med mina val här i livet. Än är de kanske inte så många och vissa av de jag gjort har kanske inte varit så genomtänkta som de förtjänar, men de jag trots allt gjort har lett mig in på en behaglig bana.

Jag tror helt enkelt att det ska lösa sig det här med livet.

Lite tvättstugepyssel idag, men inget överdrivet. Det börjar likna något nu.

Något att se fram emot har framträtt, nämligen fest/aktiviteter hos Rasmus på lördag. Det var trevligt förra året, så antagligen kommer det att bli ännu bättre i år. Har antagligen redan nu löst med hemfärden, så det känns tryggt. Linnéa ska troligtvis upp till Grundsund på söndag, så då får hon helt enkelt hämta upp mig. Smidigt, än en gång.

Jag har kommit in i en väldigt grubblande sinnesstämning på sistone, känns inte helt stabilt men samtidigt har jag kommit på massa bra saker. Inget konkret än, men jag misstänker att framtiden kommer vara fylld av resultat.

Just nu är vi för en gång skull ensamma här uppe, men redan framåt torsdag nån gång börjar det droppa in folk. Först ut är min pappas moster med respektive, sedan kommer även min egen moster med sin dotter. Så vi lär inte dö av ensamhet.

Läsandet går framåt. Jag har nu nått den tredje boken i Farseer-trilogin. Författarinnan har en kuslig förmåga att beskriva känslor.

Det var en rätt lugn dag igår, trots att jag åkte fram och tillbaka längs kusten. Först ner till Aröd där det bjöds på kopiösa mängder mat, sedan upp till Dingle där ännu mer mat serverades och framåt natten nådde vi Uddevalla och testade än en gång på det som kallas "nattliv" där. Jag var inte direkt på något partyhumör vid det här laget, jag ville mest sova. När småtimmarna nalkades mötte jag sedan upp med min kusin som på sin väg tillbaka från Göteborg hämtade upp mig i nne i Uddevalla. Mycket smidigt. Vi anlände i Grundsund runt klockan 2 vill jag minnas, vissa av oss hungriga, andra av oss trötta.

Idag har det inte hänt så mycket än, jag har bara blandat lite betong och börjat fylla ett stort hål i golvet i tvättstugan. Tyvärr hade vi inte tillräckligt med betong, så det får slutföras en annan dag. Nu är det dags för deg.

En dag av total slapphet... Största delen av dagen har spenderats i en solstol med en bok. Mycket vettigt.

Imorgon blir det en liten roadtrip runt i Bohuslän, först åker jag till Aröd och deltar i firandet av Linnéas bror. Examensfest är på tapeten. På kvällen ska vi sedan upp till Linnéas kusin i Dingle på inflyttningsfest. På något sätt ska jag sedan ta mig tillbaka till Grundsund, men det är ett senare problem. Kanske kommer jag tillbaka på söndag istället.

Ska bli trevligt att se lite andra bekanta ansikten för en stund.

Ännu en dag av målande. I övrigt har inte Grundsund så mycket att erbjuda just nu. Vädret är väldigt skiftande, men inte speciellt mycket regn åtminstone. Imorgon ska det tydligen bli bättre.

Vi fick även tillfälle att hjälpa grannen att fälla sin flaggstång eftersom han var var tvungen att byta linan. Ibland är det praktiskt att bo granne folk som är över 190 centimeter. Och ibland är det praktiskt att vara lång.

Min kusin har lustiga matvanor, han äter nog i snitt fem mål mat om dagen och vid varje tillfälle äter han lika mycket som jag äter när jag är som hungrigast. Det är kanske ett sådant matintag som krävs för att bibehålla lite muskulatur i vår familj... Han är lika lång som mig men har säkert 30 kilo muskler mer än vad jag kan stoltsera med. Skrämmande att tänka på hur jag skulle se ut om jag vägde 30 kilo mer... Jag får jobba på det.

Nu skall jag övergå till det jag gjorde innan jag började skriva, nämligen läsa. Inget kan vara mer avslappande.

Måleri, det var dagens tema. Men det gör stor skillnad, tvättstugan börjar redan se anständig ut.

Övrigt som hänt: Min kusin kom hit igår och beskrev för mig hur bra och beroendeframkallande Mafia Wars på Facebook är. Därför har jag nu spenderat en stund med att bekanta mig med applikationen och insett att han har helt rätt. Så nu har jag något att göra i sommar, utöver arbetet.

Min kusin insåg också igår att han antagligen fått borrelia och ett besök på vårdcentralen i Lysekil nu på morgonen bekräftade hans farhågor. Som tur är finns det nu mera inte bara en Ipren-man utan även en Borrelia-man. Eller något i den stilen, hur som helst varar kuren i tio dagar. Kanske inte det roligaste man kan göra på sin semester...

Mamma har fått för sig att bakande är kul idag, och jag kan bara instämma. Just nu är brownies och bullar på väg och jag ser framför mig en framtid kantad av dekadens och frosseri.

Och imorgon lär målandet fortsätta.

Sol och mer sol har lett till en slapp dag. Vi målade förvisso skåpsluckor ett tag, men det övergick sedan obemärkt till att sitta i en solstol och läsa. Jag har läst ut den första boken i Farseer-trilogin och kommit en bit in i den andra. De är precis så bra som jag minns dem, kanske till och med bättre nu när jag breddat mitt engelska ordförråd något. Ren njutning helt enkelt.

Inte ett moln på himlen.

Jag var nära att glömma att skriva ett inlägg, jag har hållit mig alldeles för sysselsatt idag. Rummet är nu färdigställt, diverse möbler är inflyttade och resten av källaren är mindre övermöblerad. Känns riktigt bra att bli klar med något så att man kan gå vidare.

"Gå vidare" innebär just nu att börja fixa med tvättstugan. Inga radikala förändringar skall göras, vi ska bara måla och byta handtag på skåpluckorna,samt måla väggarna och taket och fylla det stora hål i golvet där tidigare oljepannan stod.

Just det, jag har sprungit idag också, så min nyfunna lättja är borta lika snabbt som den uppenbarade sig.

Imorgon kommer det lite släkt på besök, vet inte hur länge de stannar men antagligen blir det några dagar. Kan bli trevligt.

Och så är vi vid vägs ände, rummet är äntligen klart. Som vanligt har jag dock en reservation, vi har inte spacklat igen skruvhålen på golvlisterna, men vi hade inget spackel så det är inte mycket att göra åt. Vi får handla det imorgon.

I och med detta storslagna framsteg i källaren så är vi redo till att gå vidare till något nytt projekt. Kanske blir det lite upprustning av tvättstugan? Kanske något annat? Vem vet vad som rör sig i min fars huvud.

Det blev inget springande idag heller, jag insåg att jag inte hade några rena träningskläder så det fick bli tvätt istället. Nästan lika ansträngande, åtminstone mentalt.

Jag funderade länge och väl på hur man skulle visa upp det nya sovrummet från dess bästa sida, resultatet blev följande:


Okej, en bild till får det bli, bara för att få visa golvet också.



Djärva färgkombinationer är mitt signum.

Rummet är nu nära nog färdigt. Det ska bara målas en gång till och få lite lister... Så imorgon kväll bör det kunna vara klart. Ännu en dag med ihärdigt regn, men nu på kvällen har det varit bättre. Skulle egentligen sprungit men valde istället att ta ett glas vin. Känns som ett moget beslut. Tog en promenad dessutom, så helt förslappad är jag inte än.

Man får mycket tid över till att begrunda livets mysterier när man lever som jag gör nu. Har ännu inte funnit några svar dock.

Och Nicklas sade: Varde Golv. Och det vart golv. Nu är det rengjort, fogat, rengjort igen och rengjort än en gång. Kanske behöver rengöras en gång till ikväll, men sedan är det nog perfekt. Fogningen var verkligen ringen över å, nu ser det otroligt färdigt ut. Nästa steg är att applicera den vansinnigt gröna färgen med namnet "Wasabi" samt den ljusgrå kulör som valt till väggarna. Kommer nog bli stortartat när det blir klart.

Gårdagens springtur var blöt och ansträngande, och därför värmde det lite extra att läsa att mina ansträngningar uppskattas av vissa läsare. Jag slog även mitt rekord på rundan, den är runt 8,3 km och ganska backig och det hela tog bara 38 minuter. Jag tror att det sunda liv man lever här uppe spelar in.

Vi har även fått tillökning i vår lilla gemenskap, min faster och hennes man kom hit igår efter att de varit i Göteborg och tittat på deras nya (och första) barnbarn. Löjligt söt, jag har fått se på högupplösta bilder på deras systemkamera. Vem vill inte zooma in på en babytå på en 15-megapixelbild? Skrynklig var den.

Och nu är det dags att slappa, vem kunde tro att det var så jobbigt att blanda fogmassa?

Jag vet att frågan ligger på allas läppar: Är golvet lagt? Det enkla svaret är att ja, det är det, men vi har varken rengjort det eller fogat det än, så det är väl en bit kvar. Vi har även fått tag på färg till väggarna så nu finns det nog inget som hindrar att vi blir klara någon gång. Känns stabilt.

Någon som minns kick-offen som aldrig blev av? Jag minns, men nu är den på tapeten igen. Augusti någon gång blir det. Denna gången kanske det faktiskt kan bli episkt på riktigt.

Har läst ut ännu en bok, Mörkrets hjärta, och nu vet jag inte riktigt vad jag vill läsa. Jag har en hel del klassiker kvar i bokhyllan, men samtidigt är jag lite inne på att plöja igenom Farseer-trilogin av Robin Hobb som jag läste någon gång i tonåren. Inte för att det var så vansinnigt länge sedan, men jag vill minnas att jag tyckte att de var väldigt bra. Totalt är det tre olika trilogier som hänger ihop, men då blir det flera tusen sidor att läsa så jag kan nog nöja mig med den första. Vi får se hur det blir, kanske vaknar jag en morgon och är otroligt sugen på att läsa Hemsöborna. Då känns det ju tryggt att veta att den finns nära till hands. Mrs Dalloway tror jag också att jag ska läsa innan sommaren är slut. Men det dröjer ju, eller?

Nu ska jag nog trotsa regnet och ge mig ut på en springtur. Hälsa framför allt, om jag så ska dö på kuppen.

Golvet läggs, men nu är det lunch och jag passar på att göra det mesta av den lediga tiden. "Det mesta" betyder tydligen att slösurfa lite samt blogga. Löjligt produktivt, inte sant?

Ser ut att bli en bra sommar, åtminstone har den varit det hittills och jag ser ingen anledning till varför den inte skulle fortsätta vara det.

Jag omger mig bara med vackra ting, tänk på det.

Dagens sekundära mål: se Star Wars Episod V. Jag vet inte varför men jag gillar Star Wars, inte på det där osunda "hej jag klär ut mig"-sättet utan på det där "har jag inget bättre för mig så är det ett vettigt sätt att fördriva några timmar"-sättet.

Är det konstigt att hela tiden gå och lyssna efter danskar när man är i affären? Jag tycker att det är komiskt korrekt.

Nog om det, och definitivt nog om detta.

Ingen klinkerläggning idag, det blev flytspackling av golvet istället, men imorgon blir det nog av. Vi hann även med att polera bilen och fem minuter efter att vi var klara började det regna. För att citera en mästare i självgodhet: "Det blir gärna bra det jag gör."

Jag har även sprungit en runda och läst lite i en ny bok (Mörkrets hjärta av Joseph Conrad). Dock börjar jag bli lite trött på att ha ett lika socialt liv som en eremitkrabba (jag har ingen aning om hur deras sociala liv ter sig, men jag antar att namnet inte är helt obefogat. Anledningen till detta är att folk som jag känner i allmänhet befinner sig långt borta från mig, och då blir det inte så lätt. Jag funderar på hur man kan locka hit folk... Kanske med löften om rikedomar och berömmelse? Fast något sådant har jag inte. Förhoppningar om en underbar vistelse med varma bad och nöje i allmänhet? Ja, det kan jag fixa. Svar till "Tjock men glad"

Kom ihåg att ytskiktet är allt.

Vädret må vara något sämre, men arbetsbenägenheten är det inget fel på. Idag har vi varit runt och granskat Uddevallas utbud av klinker. Det var ganska stort, men vi fann inte det vi ville ha förrän vi på vår sista anhalt, Bauhaus, plötsligt fick syn på en klinkerplatta som var enfärgat grå och inte allt för liten. Det är tydligen inte något som folk vill ha i allmänhet för den låg i deras "halva priset"-hög, så vi tog 16 paket och gick nöjda därifrån. Tyvärr öppnade sig skyarna när vi skulle lasta in dem i bilen så på en minut gick jag från relativt torr till borderline drunknad.

Väl hemma igen var jag och far duktiga nog att börja måla en del i sovrummet, samt spackla en vägg. Och nu är klockan snart 18, trots att det känns som att den borde vara runt 14. Konstigt det där...

Nu ser jag fram emot några dagars hårt arbete. Det hade varit trevligt att få färdigt det där rummet åtminstone.

En beskrivning av mig själv i negationer:
Jag är inte den som ringer in till radioprogram.
Jag är inte den som gör saker i onödan.
Jag är inte den som är den.

Det var det djävligaste, här har man gått omkring och vant sig vid solen och så kommer det moln... Men det ser ut att spricka upp nu. Kan ha varit de tre jobbigaste timmarna i mitt liv.

Dagens rubrik är dessutom dubbelbottnad genom att den också utgör titeln på den bok jag just läst ut. Åtminstone hette den det när den först gavs ut på svenska 1955, numera kallas den oftast för dess franska originaltitel, Bonjour Tristesse. Författarinnan är i vilket fall som helst Françoise Sagan. Väldigt bra bok faktiskt.

Imorgon börjar troligen den seriösa renoveringen av källaren. Väggar skall spacklas, golv skall läggas och tak skall målas. Håll till godo.



Där någonstans bortom horisonten ligger Amerika. Skumt.

Igår var det 22,6 grader i vattnet. Då var det riktigt härligt att bada.

Idag var det 24,2. Det var bättre.

Så har man fyllt år igen. Årets skörd: Kavaj, filmer, lite pengar och världens mest estetiskt tilltalande luffarschack. Jag är nöjd helt enkelt.

23 känns inte speciellt annorlunda från 22 måste jag säga, men vad vet jag? Vi får väl se om ett år vad domen blir. Antagligen kommer det att bli ett bra år. Förhoppningsvis kommer kavajen användas flitigt och det förtjänar den verkligen.

Und jetzt fahren wir nach Grundsund. Alle Leute kommt zusammen Heute!

Av någon anledning har jag hanterat mycket skabbiga saker idag, Det började med att jag gjorde rent mina sköldpaddors akvarium när jag kom hem till mina föräldrar, och när jag väl kom hem till lägenheten var det stopp i handfatet så då var jag tvungen att fördjupa mig i alla skabbigheter som lagras i ett sådant. Jag vet inte riktigt vad som är värst faktiskt, sköldpaddsskabb eller människoskabb. Jag tror sköldpaddsskabbet vinner på grund av att det tar sådan jäkla tid att få bort.

Men nu är jag fri från alla sådana betänkligheter och imorgon stundar den stora dagen som jag fortfarande inte riktigt inser meningen med. Men den lär bli rätt trevlig, om vädret tillåter (och det bör det väl göra) så ska det badas på förmiddagen, sedan ska det köpas present och till sist ska det hela avslutas med en middag hos föräldrarna. Låter som att det kan bli en modern klassisker.

Jag har även genom erfarenhet insett att födelsedagar inte riktigt är födelsedagar utan att man festar lite också, men jag får ta en raincheck på det tror jag. Innan sommaren är slut dock, det känns som ett mål jag kan uppnå.

Imorgon har jag levt runt 8395 dagar, med reservation för skottår och liknande, men jag känner mig inte som en dag över 8000.