Egenkärlek

Idag har jag varit och sett Svansjön på konserthuset. Det var moldaviska nationalbaletten som framförde den, tillsammans med de två huvudrollsinnehavarna som kom från Bolsjojteatern. Jag antar att det var bra, men jag har aldrig varit någon stor balettentusiast. Lite fascinerande är det ju alltid hur folk kan böja sina kroppar på konstiga sätt, gå på tårna i flera minuter, snurra runt ungefär tio varv samt packa in sina kronjuveler i alldeles för avslöjande trikåer. Det sista framkallade en viss dålig bismak, men jag antar att man får ta det bra med det dåliga.
Något jag inte helt förstår är huvudrollinnehavarnas sätt att ta emot applåder. Det var väldigt osvenskt på ett dåligt sätt, de såg ut att verkligen njuta av dem alldeles för mycket. Storhetsvansinne kan ju vara bra, men seriöst, det finns gränser.

Tillbaka till verkligheten imorgon... Känns trist, jag hade precis vant mig vid att vara ledig... Men om några veckor smäller det igen, samt redan på torsdag faktiskt. Får komma på något vettigt att göra bara, men det löser sig nog.

Dagen tycker jag har präglats av en väldig vårighet, folk gick omkring lättklädda i solen samtidigt som fåglarna kvittrade. På vägen in till stan såg jag en hackspett, bara en sån sak.

Jag har idag för första gången lyckats få till en riktigt stilig Windsorslipsknut. Löjligt nöjd... Slipsmongo for life.

Be sure to say farewell to God before he slips in to oblivion. Tihi.