Egenkärlek

Känner mig nu frisk igen efter ungefär två veckors sjukdom. Sjukdomen har ju dock gått lite upp och ner under tiden, men nu känns det som att den är slutgiltigt borta.

Idag har varit ännu en produktiv dag i det som jag skulle vilja kalla mitt liv. Det som hunnits med är att träna, plugga, välja projektledare till höstens Case Competition samt en del annat smått och gott. Jag tror dessutom att jag ska ta mig ut och springa en runda. Hurtigheten når nya höjder.

Jag känner mig ganska nöjd med min nuvarande situation. Jag hyser goda förhoppningar om framtiden och det känns som att livet är mitt att skapa. Vi får väl se vad jag gör med det, eller vart det för mig någonstans.Världen är mitt ostron och allt det där. Jag har inte kunnat ta det uttrycket seriöst sedan jag lärde mig att ostron, i klassiskt måleri, symboliserade kvinnans... ja, något oanständigt. Konstigt vad ett oskyldigt litet havslevande djur ska behöva stå ut med.

Men nu flummar jag iväg, det var ju något konkret jag eftersträvade. Jag får se om jag finner det i löpspåren. Troligt troligt.