Bad Gastein vecka 13.
Jag vill minnas att ett av de första större inläggen jag skrev på denna blogg handlade om en skidresa. Det inlägget var fyllt av komisk bitterhet medan detta inlägg inte kommer ha någon bitterhet alls i sig. Nästan inte åtminstone.
Igår kom jag hem från vad som kan ha varit en av de bättre skidsemestrarna i historien. Det berodde dock inte på snön som knappt var närvarande utan den känsla av total avslappning och ro som infann sig nästan direkt och sedan inte försvann på hela veckan. Jag inser att jag har haft alldeles för mycket i tankarna nu i vår och att mitt grundläge borde vara att ha betydligt mer ledigt. Så känns det just nu åtminstone, men det går säkert över.
För att kortfattat beskriva vad som hänt under veckan så har vi gått upp klockan 08:00 varje morgon, spenderat ett gäng timmar i något närliggande skidsystem, tittat på Family Guy (totalt tog vi oss igenom nästan 4 säsonger), gått på Afterski, ätit middag och festat. Det fina är att jag aldrig kände mig bakis eller var särskilt trött på morgonen oavsett hur hårt det var dagen innan. Jag tror att min kropp var inställd på att få ut det mesta av semestern.
I övrigt så har vi träffat ett gäng trevliga människor, blivit omhändertagna av de två små tanterna som drev pensionatet vi bodde på (vi fick jordgubbar och vin), provat på alla kulinariska läckerheter som Österrike har att erbjuda (bland annat kinamat, thaimat och allt med fett) samt pratat oväntat mycket svenska. Svenska är väldigt gångbart i Bad Gastein, mest eftersom det jobbar svenskar överallt och speciellt i de barer som vi gästade under veckan. Min tyska har därför inte fått så mycket övning, men när jag väl använde den märkte jag att jag kunde läsa och förstå tyska ganska väl även om mina svar ofta blev ganska krystade.
Och så var det ju den lilla bitterheten som utlovades. Allt har gått riktigt smidigt under veckan men att få stå utomhus i Malmö i över en timma för att vänta på en buss som tydligen skulle "ligga bara en kvart efter oss" gör att man blir lite trött. Speciellt när ens resesällskap är grymt förkylt och helst bara skulle vilja avliva sig själv hellre än att stå ute och frysa. Humöret var helt enkelt inte på topp de sista timmarna av bussfärd. För att avsluta med något positivt så kan jag dock säga att jag aldrig sovit så gott på en buss som jag gjorde mellan lördag och söndag. Jag tror att det var mina hörlurar som effektivt stänger mycket av ljudet samt min scarf som fick agera ögonbindel. Det där med total avskärmning är underskattat.
Jag har försökt hitta en bild som på ett effektivt sätt summerar veckan, men jag får nöja mig med den här:
Detta var i Dorfgastein vill jag minnas. Som synes låg snön inte speciellt långt ner i dalarna, men där var det å andra sidan tidvis 10-15 grader. Näst sista kvällen föll det dock grymt mycket snö så sista skiddagen var riktigt bra.
Tillbaka till verkligheten.
Igår kom jag hem från vad som kan ha varit en av de bättre skidsemestrarna i historien. Det berodde dock inte på snön som knappt var närvarande utan den känsla av total avslappning och ro som infann sig nästan direkt och sedan inte försvann på hela veckan. Jag inser att jag har haft alldeles för mycket i tankarna nu i vår och att mitt grundläge borde vara att ha betydligt mer ledigt. Så känns det just nu åtminstone, men det går säkert över.
För att kortfattat beskriva vad som hänt under veckan så har vi gått upp klockan 08:00 varje morgon, spenderat ett gäng timmar i något närliggande skidsystem, tittat på Family Guy (totalt tog vi oss igenom nästan 4 säsonger), gått på Afterski, ätit middag och festat. Det fina är att jag aldrig kände mig bakis eller var särskilt trött på morgonen oavsett hur hårt det var dagen innan. Jag tror att min kropp var inställd på att få ut det mesta av semestern.
I övrigt så har vi träffat ett gäng trevliga människor, blivit omhändertagna av de två små tanterna som drev pensionatet vi bodde på (vi fick jordgubbar och vin), provat på alla kulinariska läckerheter som Österrike har att erbjuda (bland annat kinamat, thaimat och allt med fett) samt pratat oväntat mycket svenska. Svenska är väldigt gångbart i Bad Gastein, mest eftersom det jobbar svenskar överallt och speciellt i de barer som vi gästade under veckan. Min tyska har därför inte fått så mycket övning, men när jag väl använde den märkte jag att jag kunde läsa och förstå tyska ganska väl även om mina svar ofta blev ganska krystade.
Och så var det ju den lilla bitterheten som utlovades. Allt har gått riktigt smidigt under veckan men att få stå utomhus i Malmö i över en timma för att vänta på en buss som tydligen skulle "ligga bara en kvart efter oss" gör att man blir lite trött. Speciellt när ens resesällskap är grymt förkylt och helst bara skulle vilja avliva sig själv hellre än att stå ute och frysa. Humöret var helt enkelt inte på topp de sista timmarna av bussfärd. För att avsluta med något positivt så kan jag dock säga att jag aldrig sovit så gott på en buss som jag gjorde mellan lördag och söndag. Jag tror att det var mina hörlurar som effektivt stänger mycket av ljudet samt min scarf som fick agera ögonbindel. Det där med total avskärmning är underskattat.
Jag har försökt hitta en bild som på ett effektivt sätt summerar veckan, men jag får nöja mig med den här:
Detta var i Dorfgastein vill jag minnas. Som synes låg snön inte speciellt långt ner i dalarna, men där var det å andra sidan tidvis 10-15 grader. Näst sista kvällen föll det dock grymt mycket snö så sista skiddagen var riktigt bra.
Tillbaka till verkligheten.
Kommentarer
Trackback
