Orange himmel.

Utanför är himlen väldigt orange och grå. De kala träden tornar upp sig framför den och skapar ett vackert svart mönster. Solipsismens baksida är total ensamhet, men jag är nog ingen äkta solipsist. Ibland kan jag dock känna mig lite ensam. Ensamheten grundar sig inte i brist på människor att umgås med, det är snarare så att jag själv inte delar med mig av mina innersta tankar med någon. Problemet med innersta tankar är att de sitter långt inne.

Det skulle vara intressant att tänka på ett helt annat sätt än det jag gör allt som oftast.

Ibland önskar jag mig även ett facit till livet. Med oändliga möjligheter kanske det blir svårt att fixa dock.

Jag har sett mycket bra film sista tiden. Det är ett trevligt sätt att fördriva den där tiden som man borde använda till annat.

Just det, jag gjorde ju en tenta idag också, eller egentligen igår. Det gick nog bra. En fråga misslyckades jag fatalt med, men de andra tre kändes okej.

Nu ska jag nog trots allt gå och lägga mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0