Egenkärlek

Det var en lång väg hit, men nu är jag här. 23 år och singel möter jag världen. Singel... känns väldigt konstigt att klassificera mig själv som det. Det kan bero på att det är första gången på 6,5 år som jag kan göra det.

Som läsaren kanske förstår är jag inte längre i ett förhållande, det tog slut någon gång under förmiddagen igår. Känslorna som följde var många och varierade, men jag har nog landat i någon slags förundran/chock. Men men, det är väl sådant som händer antar jag. Livet fortsätter runt omkring mig precis som att inget hade hänt.
Det känns på något konstigt vis som att börja om på ruta ett igen. Jag får omvärdera hela mitt liv, hur jag vill ha det och vad jag vill göra. Känns större än något som jag har tid att fundera ut just nu. Det kanske är bäst att hålla sig sysselsatt och hoppas på att känslan av att en del av mig försvunnit försvinner. Under en övergångsperiod får jag väl helt enkelt vara förvirrad. Jag skall försöka att analysera mina tankar och hålla er uppdaterade kring hur mitt mentala liv utvecklas.

Idag är det internationella kvinnodagen, som dessutom firar 100 års jubileum, och detta skall firas genom att i goda vänners lag dricka rödvin och kolla på Svenska Hollywoodfruar. Vettigt? Det handlar inte om vettighet tror jag.