Filosofins återkomst.
Ett sent blogginlägg från en dag som varken satte igång eller tog slut. Så känns det åtminstone. Tentan var något av ett antiklimax då jag aldrig fick den där riktiga känslan av lättnad efteråt. Istället kändes allt precis som vanligt när jag strosade iväg och tränade efteråt. Kvällen fortsatte sedan på ett ganska händelsefattigt vis, men det var mitt eget val. Jag antar att jag kunde ha firat att tentan var över på något sätt, men jag fick aldrig riktigt någon lust.
Något som dock är väldigt bra är att jag har fått hit mina böcker och mina filmer, så nu känns livet lite bättre. Jag satte faktiskt igång att läsa en bok igår som jag länge har varit sugen på, nämligen volym två i Schopenhauers The world as Will and Representation. Volym två ska väl ta itu med representationsdelen antar jag, det var väldigt länge sedan jag läste volym ett men jag vill minnas att det var mycket snack om viljan och hur den manifesterar sig i allt vi gör. Det är uppfriskande att få i mig lite riktig idealism i motsats till vad jag till vardags tror på. Jag ska faktiskt passa på at citera ett stycke som jag läste igår och som jag tyckte var riktigt intressant:
That the objective world would exist even if there existed no knowing being at all, naturally seems at the first onset to be sure and certain, because it can be thought in the abstract, without the contradiction that it carries within itself coming to light. But if we try to realize this abstract thought, in other words, to reduce it to representations of perception, from which alone (like everything abstract) it can have content and truth; and if accordingly we attempt to imagine an objective world without a knowing subject, then we become aware that what we are imagining at that moment is in truth the opposite of what we intended, namely nothing but just the process in the intellect of a knowing being who perceives an objective world, that is to say, percisely that which we had sought to exclude. For this perceptible and real world is obviously a phenomenon of the brain; and so in the assumption that the world as such might exist independently of all brains there lies a contradiction.
Det är en ganska intressant ståndpunkt som Schopenhauer har, men jag har alltid haft svårt för att ta idealism seriöst. Jag kanske dock är lite för snäv i min föreställningsram för att acceptera den, jag håller mig helt enkelt innanför common-sense-lådans väggar.
En intressant reflektion är att jag tror att mitt eget skrivande har påverkats en hel del av all denna engelska litteratur som jag läst under min uppväxt. Om man granskar mina texter så förekommer det en hel del kommatering och jag har fått för mig att det är vanligare att göra på det viset när man skriver på engelska.
Något som dock är väldigt bra är att jag har fått hit mina böcker och mina filmer, så nu känns livet lite bättre. Jag satte faktiskt igång att läsa en bok igår som jag länge har varit sugen på, nämligen volym två i Schopenhauers The world as Will and Representation. Volym två ska väl ta itu med representationsdelen antar jag, det var väldigt länge sedan jag läste volym ett men jag vill minnas att det var mycket snack om viljan och hur den manifesterar sig i allt vi gör. Det är uppfriskande att få i mig lite riktig idealism i motsats till vad jag till vardags tror på. Jag ska faktiskt passa på at citera ett stycke som jag läste igår och som jag tyckte var riktigt intressant:
That the objective world would exist even if there existed no knowing being at all, naturally seems at the first onset to be sure and certain, because it can be thought in the abstract, without the contradiction that it carries within itself coming to light. But if we try to realize this abstract thought, in other words, to reduce it to representations of perception, from which alone (like everything abstract) it can have content and truth; and if accordingly we attempt to imagine an objective world without a knowing subject, then we become aware that what we are imagining at that moment is in truth the opposite of what we intended, namely nothing but just the process in the intellect of a knowing being who perceives an objective world, that is to say, percisely that which we had sought to exclude. For this perceptible and real world is obviously a phenomenon of the brain; and so in the assumption that the world as such might exist independently of all brains there lies a contradiction.
Det är en ganska intressant ståndpunkt som Schopenhauer har, men jag har alltid haft svårt för att ta idealism seriöst. Jag kanske dock är lite för snäv i min föreställningsram för att acceptera den, jag håller mig helt enkelt innanför common-sense-lådans väggar.
En intressant reflektion är att jag tror att mitt eget skrivande har påverkats en hel del av all denna engelska litteratur som jag läst under min uppväxt. Om man granskar mina texter så förekommer det en hel del kommatering och jag har fått för mig att det är vanligare att göra på det viset när man skriver på engelska.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Niggo du är så djup :p Inte konstigt att du känner dig lite nere när du läser sådant där. Efter bara det lilla stycket känner jag klar frustration och att jag nog aldrig kommer förstå grejen med att "tänka". imponerande att du orkar läsa!! Gott att någon i min närhet kan stå för det eftertänksamma som motpol till allt rosa :) Kram
Trackback
