Egenkärlek

En till synes helt vanlig onsdag blev till sist ganska speciell. Dels så är numera mitt akvarium städat och dels har jag hunnit med lite löpträning. Men detta är föga spännande, både på egna meriter och jämfört med pjäsen Blackbird som jag nyss kom hem ifrån. Löjligt bra pjäs.

Pjäsen handlar om en ung kvinna som söker upp en man som förgrep sig på henne när hon var 12 år och sedan blir deras historia berättad på ett intelligent vis i cirka en och en halv timme. Grymt bra skådespel och väldigt spännande och bra på alla sätt. Det verkade som att Hanna också tyckte att den var bra.

Det är svårt att sätta ord på den känsla som hängde med mig från teatern, men det var något i berättelsen och sättet som den berättades på som verkligen påverkade mig. Om ni har tid över, gå och se den.

Jag har blivit medveten om att helgen går betydligt fortare när man gör saker hela tiden. Jag får minska lite på aktiviteten helt enkelt.

Benen börjar återfå sitt liv och i övrigt känns allt helt okej. Skolan börjar inte förrän klockan 13 idag så jag har en del tid att plugga samt göra annat produktivt.

Skrev jag om Orestien förresten? Nej det gjorde jag nog aldrig. Brilljant teaterföreställning faktiskt, men jag tycker att det är svårt att i efterhand beskriva vad det var som gjorde den så bra. Språket var som sig bör ganska ålderdomligt och högtravande men det ökade faktiskt bara spänningen i det hela. Scenen var gjord så att den bestod av en långsmal rektangel med publik på båda långsidorna vilket kändes väldigt udda till en början. Skådespelarinsatserna var riktigt bra, främst gillade jag Niklas Hjulström och Erik Ståhlberg. Mitt helhetsintryck var väldigt gott och eftersom det var första gången som jag besökte Folkteatern så känns det som att jag har hittat ett nytt favoritställe.

På onsdag är det dags för Stadsteatern och pjäsen Blackbird. Hoppas att den kan leverera den med.

Igår spelades det en hel del Wii och dessutom såg vi Fantastic Mr. Fox. Jag hade ju dock redan sett filmen, men den tålde att ses igen.

Intervjun som jag var på igår kändes stabil, jag tror att jag lyckades förmedla att jag är en rätte för tjänsten.

Idag har jag i stort sett bara hunnit med att springa och äta, men det var en jäkla springtur. Först sprang jag ner till Fysiken på Kaserntorget och mötte upp en grupp människor som samlats för att träna lite löpning i Fysikens regi. Sedan värmde vi upp genom att jogga ner till trottoaren utanför Casino Cosmopol. Där delade vi in oss i grupper beroende på hur snabbt ville springa och sedan bar det av. Vi sprang först bort till Älvsborgsbron, sprang över den och sedan sprang vi på Hisingssidan tills vi nådde Götaälvbron som vi sprang över och sedan sprang vi tillbaka till Fysiken. Efter att jag även joggat hem därifrån uppskattar jag att jag totalt sprungit ungefär 25 km, kanske något mer. Begreppet "trött i benen" har fått en ny innebörd. Jag tror dessutom att jag aldrig sprungit så snabbt så långt heller, när jag sprang med gruppen höll vi ett helt okej tempo. Det får bli något att sikta mot på varvet, för då bör jag nå mitt mål.

Ikväll är det dags för teater, nämligen Orestien. Ska bli riktigt kul att se vad de har lyckats skapa.

Att skriva om sig själv kan vara ganska utelämnande, men jag tycker inte att det är något större problem. Jag har inga direkta hemligheter jag går och bär på, och om människor är intresserade av mina tankar tycker jag att det nästan är min skyldighet att förmedla dem. Det är ju trots allt väldigt frivilligt att söka sig hit. Mina tankar är nog för övrigt inte så mycket viktigare än någon annans, om nu andra människor verkligen finns. Men det tror jag nog att ni gör.

Jag har planerat en del roliga saker framöver. På lördag förmiddag planerar jag att delta i Fysikens löpträning som går ut på att man springer stora delar av Göteborgsvarvet, närmare bestämt 18 km. Kan vara skönt att känna att man har det i kroppen, trots att jag inte har tränat så mycket löpning i år. På lördag kväll blir det ett besök på Folkteatern på Järntorget där jag ska se pjäsen Orestien, regisserad av Lars Norén. Nästa onsdag blir det mer teater med föreställningen Blackbird på Stadsteatern. Känns bra att få en injektion kultur mitt i all beskattningsrätt.

På fredag ska jag på en intervju om ett jobb som redovisningsekonom. Det hade suttit som en smäck, så vi hoppas på det.

I övrigt, intet nytt på horisonten. Livet rullar på.

Känner mig nu frisk igen efter ungefär två veckors sjukdom. Sjukdomen har ju dock gått lite upp och ner under tiden, men nu känns det som att den är slutgiltigt borta.

Idag har varit ännu en produktiv dag i det som jag skulle vilja kalla mitt liv. Det som hunnits med är att träna, plugga, välja projektledare till höstens Case Competition samt en del annat smått och gott. Jag tror dessutom att jag ska ta mig ut och springa en runda. Hurtigheten når nya höjder.

Jag känner mig ganska nöjd med min nuvarande situation. Jag hyser goda förhoppningar om framtiden och det känns som att livet är mitt att skapa. Vi får väl se vad jag gör med det, eller vart det för mig någonstans.Världen är mitt ostron och allt det där. Jag har inte kunnat ta det uttrycket seriöst sedan jag lärde mig att ostron, i klassiskt måleri, symboliserade kvinnans... ja, något oanständigt. Konstigt vad ett oskyldigt litet havslevande djur ska behöva stå ut med.

Men nu flummar jag iväg, det var ju något konkret jag eftersträvade. Jag får se om jag finner det i löpspåren. Troligt troligt.

Det blev faktiskt en del gjort i helgen, som förvisso inte är riktigt slut än. Bland annat så blev balkongdörren bytt, något som verkligen behövdes.

Jag försöker hitta på något intressant att skriva som inte är så alldagligt och trivialt men jag har svårt att samla tankarna riktigt. Jag tror att jag är alldeles för trött för att skriva ner en vettig tanke. Kanske bör vänta till någon annan dag.

Ja, så får det bli.

Jag har insett att det inte bara är min vardag som förändrats utan även något inom mig. På ett bra sätt. Jag känner mer nöjd med mig själv, är mer positiv och känner att framtiden bara har mitt bästa för sina ögon. Med all sannolikhet är det inte så, men känslan är sådan.

Igår satt jag i väldigt många timmar på Café Tintin tillsammans med Hanna. Vi diskuterade allt från relationer till litteratur och just där och då kändes det som att vi kom fram till många av svaren som åtminstone jag alltid sökt. Det var nog precis vad jag behövde. Som Goethe sa:

"How easy anything is, he knows
Who has thought it out and arrived at it."

Köpte del två av The Rain Wild Chronicles igår och började läsa så smått inatt. Efter en något trög start som försökte summera del ett så kände jag mig snabbt hemma med världen, karaktärerna och händelseförloppet. Jag vet inte riktigt vad det är med Robin Hobbs böcker men jag har alltid svårt att lägga ner dem. Jag förutspår att den snart kommer att vara utläst, antagligen allt för snart.

Jag köpte även två kontroller till mitt Wii så nu har jag äntligen fyra kontroller totalt. Jag vet inte varför jag har väntat så länge, men nu är det gjort.

Snart bär det förhoppningsvis av till Grundsund för ett dörrbyte. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. För övrigt verkar pappas nya bil, en Fiat 500, väldigt trevlig.

Det här med fint väder är en bra grej. De två senaste dagarna har jag spenderat en hel del tid i solen och genast känns livet lite enklare att ta sig an. Skolan är dock inte speciellt besvärande än, men imorgon tänkte jag trots detta läsa en del. I solen givitvis. Det kan vara en tanke att vara tidigt ute och börja läsa trots allt.

Spelade även lite Wii idag. Fick stryk, gav en del stryk. Så det går väl på ett ut.

Sak även städa en del imorgon. Det får bli dagens goda gärning.

Känner mig smått tärd nu, men jag tror att det beror på en tidig morgon med gym samt alldeles för mycket solande. Ska bli skönt att sova sen.

Väldigt kortfattade meningar nu. Så kan det vara.

Varje morgon den senaste tiden har jag vaknat med lite huvudvärk, men det brukar ordna upp sig efter några timmar. Lite störande är det dock.

Igår var det Laserdome med programföreningarna och det var verkligen blodigt allvar. Jag var inte speciellt bra men placerade mig någonstans i mitten av fältet. Kul var det i alla fall.

Idag är det dags för första föreläsningen på länge och efter det ska jag träffa Manda. Livet rullar så sakta på.

Just det ja, jag har börjat kolla igenom säsong ett av Twin Peaks. Bra grejer.

Nu är möblerna uppflyttade till Grundsund tillsammans med lite annat sått och gott som jag hittade i diverse garderober. Det känns riktigt gott att ha det gjort, nu är det bara småsaker kvar att göra samt flyttstädning innan jag är utflyttad på riktigt.

I övrigt har helgen varit riktigt fin med mycket sol och promenerande. Min förkylning är på seriös tillbakagång vilket gör att jag känner att jag antagligen kan träna lite imorgon. Kanske inte springa en mil eller så, men ett stilla träningspass på gymmet skadar nog inte. Jag blir otroligt rastlös av att inte kunna träna numera, jag vet inte vad som har hänt med mig.

Nu har jag även fått hem min stereo vilket gör att jag äntligen kan få vettigt ljud från min dator. Dessutom kan jag lyssna på radio, spela cd-skivor och annat roligt som man gjorde på 90-talet när jag växte upp.

På tisdag börjar allvaret igen. Det är bra, jag behöver lite struktur i mitt liv.

Förkylningen visar inga tecken på att ge vika, men den har åtminstone gött över från att irritera min hals till att mest irritera min näsa. Trots detta har jag suttit ute på altanen idag och läst lite. Det blev lite Schopenhauer men jag hade inte riktigt lust kände jag så större delen av tiden läste jag ur den interessanta antologin Frihetens klassiker. I den har man samlat en mängd texter från 1500-talet och fram till mer moderna tider som behandlar ämnet frihet och liberalism ur olika synvinklar. De flesta texterna är bara utdrag ur längre skrifter vilket gör att man snabbt läser igenom dem och hinner ta sig igenom en hel del under en eftermiddag. Särskilt fastnade jag för texterna Frivillig träldom av Étienne de La Boétie och Till indianernas försvar av Bartholomé de Las Casas. Jag vet inte varför jag ofta fastnar för väldigt gamla skrifter men jag tror att det beror på att historia intresserar mig väldigt mycket och inget ger en sådan inblick i historien som att läsa texter från andra epoker.

Imorgon bär det av till gamla lägenheten för att packa ihop de möbler som vi skall frakta till Grundsund. Känns skönt att få det gjort.

Såg en grymt bra film igår som jag känner att jag bör tipsa om, nämligen Fantastic Mr. Fox. Se den.

Jag visste att det var för bra för att vara sant. När alla runt omkring mig i Bad Gastein var förkylda så kände jag en vis oro för att själv bli förkyld, speciellt eftersom jag nästan alltid blir det på skidresor. Denna gången klarade jag mig hela vägen hem till Sverige men igår morse vaknade jag med halsont och feber. Idag känner jag mig dock lite bättre, men det hade nog varit ännu bättre om jag inte hade gått till skolan för att ha ett möte som det visade sig att folk inte hade uppfattat att vi skulle ha. Lagom inspirerande. Dock var det en väldigt fin dag där ute, så lite gött var det allt.

Mötet blir istället någon gång nästa vecka och förhoppningsvis kommer vi fram till något vettigt. Det är trots allt bara cirka två månader kvar av min tid som ordförande, plus eventuell tid som går åt i början av hösten innan vårt nyval.

Förhoppningsvis blir jag frisk till nästa vecka då skolan börjar igen. Jag avskyr verkligen att behöva plugga när jag är sju nämligen. Dessutom vill jag bli frisk så att jag kan börja träna och springa igen, det är ju snart dags för Göteborgsvarvet.

Nu ska jag lyssna på musik och läsa om inkomstskatt, trots min snuva. Om inte det är ett stort "fuck you" till samhället så vet jag inte vad som är.

Jag vill minnas att ett av de första större inläggen jag skrev på denna blogg handlade om en skidresa. Det inlägget var fyllt av komisk bitterhet medan detta inlägg inte kommer ha någon bitterhet alls i sig. Nästan inte åtminstone.

Igår kom jag hem från vad som kan ha varit en av de bättre skidsemestrarna i historien. Det berodde dock inte på snön som knappt var närvarande utan den känsla av total avslappning och ro som infann sig nästan direkt och sedan inte försvann på hela veckan. Jag inser att jag har haft alldeles för mycket i tankarna nu i vår och att mitt grundläge borde vara att ha betydligt mer ledigt. Så känns det just nu åtminstone, men det går säkert över.

För att kortfattat beskriva vad som hänt under veckan så har vi gått upp klockan 08:00 varje morgon, spenderat ett gäng timmar i något närliggande skidsystem, tittat på Family Guy (totalt tog vi oss igenom nästan 4 säsonger), gått på Afterski, ätit middag och festat. Det fina är att jag aldrig kände mig bakis eller var särskilt trött på morgonen oavsett hur hårt det var dagen innan. Jag tror att min kropp var inställd på att få ut det mesta av semestern.

I övrigt så har vi träffat ett gäng trevliga människor, blivit omhändertagna av de två små tanterna som drev pensionatet vi bodde på (vi fick jordgubbar och vin), provat på alla kulinariska läckerheter som Österrike har att erbjuda (bland annat kinamat, thaimat och allt med fett) samt pratat oväntat mycket svenska. Svenska är väldigt gångbart i Bad Gastein, mest eftersom det jobbar svenskar överallt och speciellt i de barer som vi gästade under veckan. Min tyska har därför inte fått så mycket övning, men när jag väl använde den märkte jag att jag kunde läsa och förstå tyska ganska väl även om mina svar ofta blev ganska krystade.

Och så var det ju den lilla bitterheten som utlovades. Allt har gått riktigt smidigt under veckan men att få stå utomhus i Malmö i över en timma för att vänta på en buss som tydligen skulle "ligga bara en kvart efter oss" gör att man blir lite trött. Speciellt när ens resesällskap är grymt förkylt och helst bara skulle vilja avliva sig själv hellre än att stå ute och frysa. Humöret var helt enkelt inte på topp de sista timmarna av bussfärd. För att avsluta med något positivt så kan jag dock säga att jag aldrig sovit så gott på en buss som jag gjorde mellan lördag och söndag. Jag tror att det var mina hörlurar som effektivt stänger mycket av ljudet samt min scarf som fick agera ögonbindel. Det där med total avskärmning är underskattat.

Jag har försökt hitta en bild som på ett effektivt sätt summerar veckan, men jag får nöja mig med den här:



Detta var i Dorfgastein vill jag minnas. Som synes låg snön inte speciellt långt ner i dalarna, men där var det å andra sidan tidvis 10-15 grader. Näst sista kvällen föll det dock grymt mycket snö så sista skiddagen var riktigt bra.

Tillbaka till verkligheten.