Egenkärlek

Mitt skrivande har verkligen varit under all kritik på sistone, åtminstone kontinuiteten, kvalitén på själva texten lämnar jag åt någon annan att bedöma.

Igår började jag på det spännande jobbet som jag fick i slutet av förra veckan. Första månaden assisterar jag enbart min företrädare på tjänsten men jag börjar få koll på bokföringsprogrammet och känner att jag har någorlunda koll på vad jag ska syssla med varje månad. Det känns helt enkelt stabilt. Utmanande men stabilt.

Glädjen över att äntligen skaffa mig ett riktigt seriöst extraknäck står dock i skuggan av en annan prestation som jag lyckades med idag, nämligen 21 km på en timme och 45 minuter. Det är mitt mål på GBG-varvet som ju också råkar vara just 21 km. Jag är tyvärr inte helt säker på min löpsträckas exakta längd men den borde vara väldigt nära 21 km åtminstone. Definitivt mer än 20. Om jag lyckas göra något liknande på varvet om några veckor vore jag väldigt nöjd.

Anledningen till jag hade så mycket tid över till att springa idag var att vår lektion blev inställd av någon anledning som vi ännu inte vet. Vår lärare var inte där i alla fall.

Nu ska jag sova ett långt stycke efterlängtad sömn.

Jag känner att en viss uppdatering är på sin plats eftersom det var flera dagar sedan jag skrev sist. Dessutom har det hänt en del roliga saker.

I fredags arrangerade vi Sill-sittning som blev väldigt lyckad. Dock blev det inte riktigt den orgie i punsch och snaps som jag hade tänkt mig eftersom jag vid klockan 09.00 fick ett samtal om att jag hade gått vidare i intervjuprocessen till jobbet som jag sökt och att nästa intervju, där jag skulle träffa företaget, var redan klockan 16 samma dag. Därför blev sittningen ganska lugn för min del. Efter sittningen gick vi i samlat studenttåg till Studenternas Hus där vi mötte andra GU-studenter och sedan gick vi ner för avenyn tillsammans och in på Trädgårdsföreningen där firandet redan var i full gång.

Inne på Trädgårdsföreningen gick jag runt och hälsade på diverse trevliga människor som jag kände, och efter ett tag blev det dags att bege sig till företaget för intervju. Eftersom jag redan hade gått igenom en intervju på Handels Rekrytering så kände jag att jag visste vad jag skulle säga och liknande, men intervjun hade en ganska lustig utformning. När jag kom dit började de två personerna som jag träffade med att beskriva tjänsten och vad som förväntades av mig, sedan fick jag en kort beskrivning av vad företaget sysslade med och efter en stunds allmänt pratfick jag veta att jag skulle få ha ett telefonmöte med deras ekonomiansvarige så att han också skulle få godkänna mig. Då frågade jag om de inte ville veta lite mer om mig, men det enda jag fick till svar var i stort sett att jag verkade som en vettig kille och att jag verkade passa bra för tjänsten. Jag hade inte så mycket att tillägga till det.

Jag lämnade intervjun med en trevlig känsla av lättnad och förberedde mig för en lugn hemmakväll som sedan råkade bli en indisk middag på stan med lite kompisar och sedan en trevlig kväll hemma hos Viktor med lite blandat folk. Vill minnas att jag var hemma runt 03.30.

På lördag var det dags för telefonintervjun med företagets ekonomiansvarige, som för tillfället pluggar i Italien (åtminstone tror jag att han pluggar), vilken även den var ganska lugn. Jag fick beskriva lite av vad jag gjort innan och vad jag hoppas få ut av tjänsten och han tyckte att det lät bra. Så nu på tisdag ska jag provarbeta tillsammans med hon som haft tjänten innan mig men som skall avgå av diverse anledningar. Det kvarstår väl dock även att Handels Rekrytering skall godkänna mig och det är väl antagligen med dem som jag skriver kontrakt men jag kan inte tänka mig att de skulle ha något emot att jag får tjänsten, jag skickades ju trots allt vidare.

Så... det var lite om den snabbaste rekryteringsprocessen som åtminstone jag har varit med om. För övrigt så är det en tjänst där jag skulle sköta den löpande bokföringen för företaget, alltså exakt det som jag gjort för pappas företag de senaste åren fast i något större skala.

Åh, idag har jag sprungit en del igen och det känns riktigt stabilt. Än en gång sprang jag 13 km på ganska exakt 65 minuter vilket är precis det tempo som jag eftersträvar att hålla på Gbg-varvet. Jag känner mig minst sagt i form. Och nu ska jag ut i solen och känna mig nöjd med livet.

En till synes helt vanlig onsdag blev till sist ganska speciell. Dels så är numera mitt akvarium städat och dels har jag hunnit med lite löpträning. Men detta är föga spännande, både på egna meriter och jämfört med pjäsen Blackbird som jag nyss kom hem ifrån. Löjligt bra pjäs.

Pjäsen handlar om en ung kvinna som söker upp en man som förgrep sig på henne när hon var 12 år och sedan blir deras historia berättad på ett intelligent vis i cirka en och en halv timme. Grymt bra skådespel och väldigt spännande och bra på alla sätt. Det verkade som att Hanna också tyckte att den var bra.

Det är svårt att sätta ord på den känsla som hängde med mig från teatern, men det var något i berättelsen och sättet som den berättades på som verkligen påverkade mig. Om ni har tid över, gå och se den.

Jag har blivit medveten om att helgen går betydligt fortare när man gör saker hela tiden. Jag får minska lite på aktiviteten helt enkelt.

Benen börjar återfå sitt liv och i övrigt känns allt helt okej. Skolan börjar inte förrän klockan 13 idag så jag har en del tid att plugga samt göra annat produktivt.

Skrev jag om Orestien förresten? Nej det gjorde jag nog aldrig. Brilljant teaterföreställning faktiskt, men jag tycker att det är svårt att i efterhand beskriva vad det var som gjorde den så bra. Språket var som sig bör ganska ålderdomligt och högtravande men det ökade faktiskt bara spänningen i det hela. Scenen var gjord så att den bestod av en långsmal rektangel med publik på båda långsidorna vilket kändes väldigt udda till en början. Skådespelarinsatserna var riktigt bra, främst gillade jag Niklas Hjulström och Erik Ståhlberg. Mitt helhetsintryck var väldigt gott och eftersom det var första gången som jag besökte Folkteatern så känns det som att jag har hittat ett nytt favoritställe.

På onsdag är det dags för Stadsteatern och pjäsen Blackbird. Hoppas att den kan leverera den med.

Igår spelades det en hel del Wii och dessutom såg vi Fantastic Mr. Fox. Jag hade ju dock redan sett filmen, men den tålde att ses igen.

Intervjun som jag var på igår kändes stabil, jag tror att jag lyckades förmedla att jag är en rätte för tjänsten.

Idag har jag i stort sett bara hunnit med att springa och äta, men det var en jäkla springtur. Först sprang jag ner till Fysiken på Kaserntorget och mötte upp en grupp människor som samlats för att träna lite löpning i Fysikens regi. Sedan värmde vi upp genom att jogga ner till trottoaren utanför Casino Cosmopol. Där delade vi in oss i grupper beroende på hur snabbt ville springa och sedan bar det av. Vi sprang först bort till Älvsborgsbron, sprang över den och sedan sprang vi på Hisingssidan tills vi nådde Götaälvbron som vi sprang över och sedan sprang vi tillbaka till Fysiken. Efter att jag även joggat hem därifrån uppskattar jag att jag totalt sprungit ungefär 25 km, kanske något mer. Begreppet "trött i benen" har fått en ny innebörd. Jag tror dessutom att jag aldrig sprungit så snabbt så långt heller, när jag sprang med gruppen höll vi ett helt okej tempo. Det får bli något att sikta mot på varvet, för då bör jag nå mitt mål.

Ikväll är det dags för teater, nämligen Orestien. Ska bli riktigt kul att se vad de har lyckats skapa.

Att skriva om sig själv kan vara ganska utelämnande, men jag tycker inte att det är något större problem. Jag har inga direkta hemligheter jag går och bär på, och om människor är intresserade av mina tankar tycker jag att det nästan är min skyldighet att förmedla dem. Det är ju trots allt väldigt frivilligt att söka sig hit. Mina tankar är nog för övrigt inte så mycket viktigare än någon annans, om nu andra människor verkligen finns. Men det tror jag nog att ni gör.

Jag har planerat en del roliga saker framöver. På lördag förmiddag planerar jag att delta i Fysikens löpträning som går ut på att man springer stora delar av Göteborgsvarvet, närmare bestämt 18 km. Kan vara skönt att känna att man har det i kroppen, trots att jag inte har tränat så mycket löpning i år. På lördag kväll blir det ett besök på Folkteatern på Järntorget där jag ska se pjäsen Orestien, regisserad av Lars Norén. Nästa onsdag blir det mer teater med föreställningen Blackbird på Stadsteatern. Känns bra att få en injektion kultur mitt i all beskattningsrätt.

På fredag ska jag på en intervju om ett jobb som redovisningsekonom. Det hade suttit som en smäck, så vi hoppas på det.

I övrigt, intet nytt på horisonten. Livet rullar på.

Känner mig nu frisk igen efter ungefär två veckors sjukdom. Sjukdomen har ju dock gått lite upp och ner under tiden, men nu känns det som att den är slutgiltigt borta.

Idag har varit ännu en produktiv dag i det som jag skulle vilja kalla mitt liv. Det som hunnits med är att träna, plugga, välja projektledare till höstens Case Competition samt en del annat smått och gott. Jag tror dessutom att jag ska ta mig ut och springa en runda. Hurtigheten når nya höjder.

Jag känner mig ganska nöjd med min nuvarande situation. Jag hyser goda förhoppningar om framtiden och det känns som att livet är mitt att skapa. Vi får väl se vad jag gör med det, eller vart det för mig någonstans.Världen är mitt ostron och allt det där. Jag har inte kunnat ta det uttrycket seriöst sedan jag lärde mig att ostron, i klassiskt måleri, symboliserade kvinnans... ja, något oanständigt. Konstigt vad ett oskyldigt litet havslevande djur ska behöva stå ut med.

Men nu flummar jag iväg, det var ju något konkret jag eftersträvade. Jag får se om jag finner det i löpspåren. Troligt troligt.

Det blev faktiskt en del gjort i helgen, som förvisso inte är riktigt slut än. Bland annat så blev balkongdörren bytt, något som verkligen behövdes.

Jag försöker hitta på något intressant att skriva som inte är så alldagligt och trivialt men jag har svårt att samla tankarna riktigt. Jag tror att jag är alldeles för trött för att skriva ner en vettig tanke. Kanske bör vänta till någon annan dag.

Ja, så får det bli.

Jag har insett att det inte bara är min vardag som förändrats utan även något inom mig. På ett bra sätt. Jag känner mer nöjd med mig själv, är mer positiv och känner att framtiden bara har mitt bästa för sina ögon. Med all sannolikhet är det inte så, men känslan är sådan.

Igår satt jag i väldigt många timmar på Café Tintin tillsammans med Hanna. Vi diskuterade allt från relationer till litteratur och just där och då kändes det som att vi kom fram till många av svaren som åtminstone jag alltid sökt. Det var nog precis vad jag behövde. Som Goethe sa:

"How easy anything is, he knows
Who has thought it out and arrived at it."

Köpte del två av The Rain Wild Chronicles igår och började läsa så smått inatt. Efter en något trög start som försökte summera del ett så kände jag mig snabbt hemma med världen, karaktärerna och händelseförloppet. Jag vet inte riktigt vad det är med Robin Hobbs böcker men jag har alltid svårt att lägga ner dem. Jag förutspår att den snart kommer att vara utläst, antagligen allt för snart.

Jag köpte även två kontroller till mitt Wii så nu har jag äntligen fyra kontroller totalt. Jag vet inte varför jag har väntat så länge, men nu är det gjort.

Snart bär det förhoppningsvis av till Grundsund för ett dörrbyte. Annars vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. För övrigt verkar pappas nya bil, en Fiat 500, väldigt trevlig.

Det här med fint väder är en bra grej. De två senaste dagarna har jag spenderat en hel del tid i solen och genast känns livet lite enklare att ta sig an. Skolan är dock inte speciellt besvärande än, men imorgon tänkte jag trots detta läsa en del. I solen givitvis. Det kan vara en tanke att vara tidigt ute och börja läsa trots allt.

Spelade även lite Wii idag. Fick stryk, gav en del stryk. Så det går väl på ett ut.

Sak även städa en del imorgon. Det får bli dagens goda gärning.

Känner mig smått tärd nu, men jag tror att det beror på en tidig morgon med gym samt alldeles för mycket solande. Ska bli skönt att sova sen.

Väldigt kortfattade meningar nu. Så kan det vara.

Varje morgon den senaste tiden har jag vaknat med lite huvudvärk, men det brukar ordna upp sig efter några timmar. Lite störande är det dock.

Igår var det Laserdome med programföreningarna och det var verkligen blodigt allvar. Jag var inte speciellt bra men placerade mig någonstans i mitten av fältet. Kul var det i alla fall.

Idag är det dags för första föreläsningen på länge och efter det ska jag träffa Manda. Livet rullar så sakta på.

Just det ja, jag har börjat kolla igenom säsong ett av Twin Peaks. Bra grejer.

Nu är möblerna uppflyttade till Grundsund tillsammans med lite annat sått och gott som jag hittade i diverse garderober. Det känns riktigt gott att ha det gjort, nu är det bara småsaker kvar att göra samt flyttstädning innan jag är utflyttad på riktigt.

I övrigt har helgen varit riktigt fin med mycket sol och promenerande. Min förkylning är på seriös tillbakagång vilket gör att jag känner att jag antagligen kan träna lite imorgon. Kanske inte springa en mil eller så, men ett stilla träningspass på gymmet skadar nog inte. Jag blir otroligt rastlös av att inte kunna träna numera, jag vet inte vad som har hänt med mig.

Nu har jag även fått hem min stereo vilket gör att jag äntligen kan få vettigt ljud från min dator. Dessutom kan jag lyssna på radio, spela cd-skivor och annat roligt som man gjorde på 90-talet när jag växte upp.

På tisdag börjar allvaret igen. Det är bra, jag behöver lite struktur i mitt liv.

Förkylningen visar inga tecken på att ge vika, men den har åtminstone gött över från att irritera min hals till att mest irritera min näsa. Trots detta har jag suttit ute på altanen idag och läst lite. Det blev lite Schopenhauer men jag hade inte riktigt lust kände jag så större delen av tiden läste jag ur den interessanta antologin Frihetens klassiker. I den har man samlat en mängd texter från 1500-talet och fram till mer moderna tider som behandlar ämnet frihet och liberalism ur olika synvinklar. De flesta texterna är bara utdrag ur längre skrifter vilket gör att man snabbt läser igenom dem och hinner ta sig igenom en hel del under en eftermiddag. Särskilt fastnade jag för texterna Frivillig träldom av Étienne de La Boétie och Till indianernas försvar av Bartholomé de Las Casas. Jag vet inte varför jag ofta fastnar för väldigt gamla skrifter men jag tror att det beror på att historia intresserar mig väldigt mycket och inget ger en sådan inblick i historien som att läsa texter från andra epoker.

Imorgon bär det av till gamla lägenheten för att packa ihop de möbler som vi skall frakta till Grundsund. Känns skönt att få det gjort.

Såg en grymt bra film igår som jag känner att jag bör tipsa om, nämligen Fantastic Mr. Fox. Se den.

Jag visste att det var för bra för att vara sant. När alla runt omkring mig i Bad Gastein var förkylda så kände jag en vis oro för att själv bli förkyld, speciellt eftersom jag nästan alltid blir det på skidresor. Denna gången klarade jag mig hela vägen hem till Sverige men igår morse vaknade jag med halsont och feber. Idag känner jag mig dock lite bättre, men det hade nog varit ännu bättre om jag inte hade gått till skolan för att ha ett möte som det visade sig att folk inte hade uppfattat att vi skulle ha. Lagom inspirerande. Dock var det en väldigt fin dag där ute, så lite gött var det allt.

Mötet blir istället någon gång nästa vecka och förhoppningsvis kommer vi fram till något vettigt. Det är trots allt bara cirka två månader kvar av min tid som ordförande, plus eventuell tid som går åt i början av hösten innan vårt nyval.

Förhoppningsvis blir jag frisk till nästa vecka då skolan börjar igen. Jag avskyr verkligen att behöva plugga när jag är sju nämligen. Dessutom vill jag bli frisk så att jag kan börja träna och springa igen, det är ju snart dags för Göteborgsvarvet.

Nu ska jag lyssna på musik och läsa om inkomstskatt, trots min snuva. Om inte det är ett stort "fuck you" till samhället så vet jag inte vad som är.

Jag vill minnas att ett av de första större inläggen jag skrev på denna blogg handlade om en skidresa. Det inlägget var fyllt av komisk bitterhet medan detta inlägg inte kommer ha någon bitterhet alls i sig. Nästan inte åtminstone.

Igår kom jag hem från vad som kan ha varit en av de bättre skidsemestrarna i historien. Det berodde dock inte på snön som knappt var närvarande utan den känsla av total avslappning och ro som infann sig nästan direkt och sedan inte försvann på hela veckan. Jag inser att jag har haft alldeles för mycket i tankarna nu i vår och att mitt grundläge borde vara att ha betydligt mer ledigt. Så känns det just nu åtminstone, men det går säkert över.

För att kortfattat beskriva vad som hänt under veckan så har vi gått upp klockan 08:00 varje morgon, spenderat ett gäng timmar i något närliggande skidsystem, tittat på Family Guy (totalt tog vi oss igenom nästan 4 säsonger), gått på Afterski, ätit middag och festat. Det fina är att jag aldrig kände mig bakis eller var särskilt trött på morgonen oavsett hur hårt det var dagen innan. Jag tror att min kropp var inställd på att få ut det mesta av semestern.

I övrigt så har vi träffat ett gäng trevliga människor, blivit omhändertagna av de två små tanterna som drev pensionatet vi bodde på (vi fick jordgubbar och vin), provat på alla kulinariska läckerheter som Österrike har att erbjuda (bland annat kinamat, thaimat och allt med fett) samt pratat oväntat mycket svenska. Svenska är väldigt gångbart i Bad Gastein, mest eftersom det jobbar svenskar överallt och speciellt i de barer som vi gästade under veckan. Min tyska har därför inte fått så mycket övning, men när jag väl använde den märkte jag att jag kunde läsa och förstå tyska ganska väl även om mina svar ofta blev ganska krystade.

Och så var det ju den lilla bitterheten som utlovades. Allt har gått riktigt smidigt under veckan men att få stå utomhus i Malmö i över en timma för att vänta på en buss som tydligen skulle "ligga bara en kvart efter oss" gör att man blir lite trött. Speciellt när ens resesällskap är grymt förkylt och helst bara skulle vilja avliva sig själv hellre än att stå ute och frysa. Humöret var helt enkelt inte på topp de sista timmarna av bussfärd. För att avsluta med något positivt så kan jag dock säga att jag aldrig sovit så gott på en buss som jag gjorde mellan lördag och söndag. Jag tror att det var mina hörlurar som effektivt stänger mycket av ljudet samt min scarf som fick agera ögonbindel. Det där med total avskärmning är underskattat.

Jag har försökt hitta en bild som på ett effektivt sätt summerar veckan, men jag får nöja mig med den här:



Detta var i Dorfgastein vill jag minnas. Som synes låg snön inte speciellt långt ner i dalarna, men där var det å andra sidan tidvis 10-15 grader. Näst sista kvällen föll det dock grymt mycket snö så sista skiddagen var riktigt bra.

Tillbaka till verkligheten.

Äntligen är vi där. Tiden har gått sin stilla gång men nu börjar utbildningen på allvar genom att vi idag hade första lektionen i beskattningsrätt. Det är den första kursen vi har i egenskap av blivande revisorer. Vi fick även en blick av hur många vi är som ska läsa revisorsspåret och det visade sig vara... inte speciellt många. Det känns dock ganska bra, jag har inte varit i en såhär liten klass sedan jag läste Teoretisk Filosofi A. I B-kursen var vi dock bara 10 personer, men det blev nästan väl få. Jag skulle uppskatta att vi var runt 20 där idag, med reservation för att jag verkligen inte alls räknade.

Så, varför svamlar jag då om detta. Jag vet inte riktigt, men jag börjar bli lite förväntansfull inför resan som påbörjas imorgon. Jag tror att det mesta är nedpackat nu, jag funderar dock fortfarande på om datorn skall med eller inte... det lutar åt att den åker med, om inte annat så för att jag behöver den för att ladda min mp3-spelare.

De två böcker som skall hålla mig sysselsatt under resans tråkigare stunder är Fursten av Machiavelli som åker med bara för att den är lättläst och ganska lustig samt boken som jag citerade häromdagen nämligen The World as Will and Representation av Schopenhauer som jag tänkte skulle göra mig lite sömnig när det behovet uppkommer. Dessutom är den säkert fantastisk att ha som konversationsstartare på bussen, jag menar vem vill inte diskutera idealism kontra materialism när man sitter på en svettig buss med massa okända människor? Jag tycker att det låter fantastiskt trevligt. På tal om böcker så gick litteraturen till den nya kursen på ungefär 1500 kr. Känns otroligt värt med tanke på att böckerna kommer att vara obsoleta inom ett år.

För övrigt så har jag ett av fönsterna i mitt lilla rum på vid gavel och in strömmar solen och fågelsången. Finns helt klart sämre ställen att befinna sig på just nu.

Vi hörs igen när jag kommer tillbaka, nu väntar en dryg vecka av inläggsbrist. Antagligen har jag något lustigt att berätta när jag komme tillbaka igen.

Tschüss!

Ett sent blogginlägg från en dag som varken satte igång eller tog slut. Så känns det åtminstone. Tentan var något av ett antiklimax då jag aldrig fick den där riktiga känslan av lättnad efteråt. Istället kändes allt precis som vanligt när jag strosade iväg och tränade efteråt. Kvällen fortsatte sedan på ett ganska händelsefattigt vis, men det var mitt eget val. Jag antar att jag kunde ha firat att tentan var över på något sätt, men jag fick aldrig riktigt någon lust.

Något som dock är väldigt bra är att jag har fått hit mina böcker och mina filmer, så nu känns livet lite bättre. Jag satte faktiskt igång att läsa en bok igår som jag länge har varit sugen på, nämligen volym två i Schopenhauers The world as Will and Representation. Volym två ska väl ta itu med representationsdelen antar jag, det var väldigt länge sedan jag läste volym ett men jag vill minnas att det var mycket snack om viljan och hur den manifesterar sig i allt vi gör. Det är uppfriskande att få i mig lite riktig idealism i motsats till vad jag till vardags tror på. Jag ska faktiskt passa på at citera ett stycke som jag läste igår och som jag tyckte var riktigt intressant:

That the objective world would exist even if there existed no knowing being at all, naturally seems at the first onset to be sure and certain, because it can be thought in the abstract, without the contradiction that it carries within itself coming to light. But if we try to realize this abstract thought, in other words, to reduce it to representations of perception, from which alone (like everything abstract) it can have content and truth; and if accordingly we attempt to imagine an objective world without a knowing subject, then we become aware that what we are imagining at that moment is in truth the opposite of what we intended, namely nothing but just the process in the intellect of a knowing being who perceives an objective world, that is to say, percisely that which we had sought to exclude. For this perceptible and real world is obviously a phenomenon of the brain; and so in the assumption that the world as such might exist independently of all brains there lies a contradiction.

Det är en ganska intressant ståndpunkt som Schopenhauer har, men jag har alltid haft svårt för att ta idealism seriöst. Jag kanske dock är lite för snäv i min föreställningsram för att acceptera den, jag håller mig helt enkelt innanför common-sense-lådans väggar.

En intressant reflektion är att jag tror att mitt eget skrivande har påverkats en hel del av all denna engelska litteratur som jag läst under min uppväxt. Om man granskar mina texter så förekommer det en hel del kommatering och jag har fått för mig att det är vanligare att göra på det viset när man skriver på engelska.

Det är smått komiskt hur mycket mina inlägg på senaste tiden i stor mån handlat om den där skidresan. Man skulle kunna tro att allt mitt fokus låg på den, men egentligen tänker jag ganska lite på den. Snarare fylls mitt huvud av saker som koncernredovisning, redovisningsprinciper samt vad jag ska äta. Jag skulle dock säga att jag ser fram emot den, det gör jag verkligen, men den har fått oproportionerligt mycket utrymme.

Jag har egentligen inte för vana att sitta och läsa igenom det som jag skrivit efteråt, jag tycker att för min egen del så ligger ordens värde just i skrivande stund eftersom de får mig att reflektera kring min tillvaro. Att sedan gå tillbaka och se vad jag kände och skrev i en specifik tidpunkt ger mig inte så mycket.

Idag har jag haft en relativt dålig dag rent känslomässigt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det men ett visst svårmod har trängt sig på under åtminstone senare delen av dagen. Det kan också vara den aldrig riktigt frånvarande tentaångesten som gör sig påmind, det är ju trots allt precis sådär lagom långt kvar så att man fortfarande kan lära sig saker men man är så evinnerligt trött på det. Det blir säkert bättre imorgon, då börjar det bli för sent att plugga. Det känns alltid lika tryggt.

Såg precis att tentan bara är fyra timmar lång, då kan den ju inte vara så svår. Tyvärr ligger den på eftermiddagen, själv föredrar jag när tentorna börjar vid nio. Då kan man speeda igenom den på två timmar och sedan gå och träna innan det är dags för lunch. På tisdag kanske det blir ett sent träningspass istället, vem vet?

Det är en annan sak som upptar mycket av mina inlägg, all denna träning. Jag skulle inte på något sätt säga att jag tränar så mycket som jag ger sken av, men jag börjar tycka att det är riktigt trevligt att ta sig ner till gymmet. Jag har till och med nått den nivån att jag kan uppskatta att gå dit själv och bara koppla bort hjärnan i några timmar. Träning har aldrig haft den rollen i mitt liv förut.

Nu blir det nog lite ovettigt serie-tittande och sedan en tidig sömn så att jag faktiskt kan plugga effektivt imorgon. Och kanske träna också? Den som orkar läsa mer någon annan dag få se.

Om en vecka sitter jag i en alpby och dricker glüwein. Så är det bara. Det känns helt grymt bra. Innan dess ska jag bara hinna med en tenta, men det ska nog gå bra hoppas jag.

Just nu har jag huset för mig själv eftersom föräldrarna har åkt iväg till Nyköping över helgen. Pappa kommer dock hem imorgon igen men mamma försvinner iväg till Skottland en vecka. Pappa lär även spendera stora delar av nästa vecka nere i Skåne, så jag får klara mig på egen hand. Dock ska jag mest plugga fram till tisdag så det spelar inte så stor roll om jag har sällskap eller ej.

En leverans med lite nya t-shirts kom fram igår så nu har jag något att ha på mig under våren och sommaren. Det var inte direkt som att jag led brist på kläder innan, men ombyte förnöjer trots allt.

Ikväll bär det av till Masthugget för en födelsedagsfest.

Ännu en lång dag i Haga. Mycket plugg blev det, men även en del studierelaterat skratt. Lite tragiskt att sitta och skratta åt studiekamraters arbeten men det var verkligen pinsamt dåligt. Vi kunde tyvärr inte riktigt komma på något positivt att säga till oppositionen imorgon, men vi får väl hitta på något. Det känns konstigt att arbeten kan vara så olika trots att vi alla har läst snart tre år ekonomirelaterade ämnen.

Imorgon blir det lite mer förberedelser av vår egen presentation, men jag lär även hinna med en del pluggande av andra saker. Jag har för övrigt funnit mitt hörn i salen där jag har pluggat den senaste veckan, om ni undrar var jag sitter i framtiden så är det antagligen där.

Jag kom just hem från ännu en utklassning i tennis. Det var jag som utklassade alltså, inte tvärtom. Men pappa verkade ta det med gott mod. 6-1, 6-2, 3-0 blev resultatet till slut, sen kände vi att det var nog.

Det börjar kännas bättre och bättre inför tentan på tisdag, men jag är som vanligt lagom optimistisk.